Dhawati Haaza al Waki & Dhawati Nashira bint Rafiiqa

Årets 2009

2010-01-14T20:15:00.003+01:00

2009 var ett år av glädje och tårar, som alla år egentligen men den här gången kändes berg och dalbana lite mer än vanligt. 2008 slutade så himla bra med att jag hämtade hem min lilla lilla Vesslan och att vi äntligen hittade anledningen till Vega varit så sjuk och vi började behandla hennes erlichios. Dessvärre kom inte långt in på det nya året innan hon fick återfall och en ny behandligkur sattes in, men min underbara hjälte återhämtade sig och sen har vi nu kunnat sätta i gång henne. Det har gått långsamt och hon fortfarande inte nått den muskelkondition som hon hade innan hon blev sjuk, men vi är på god väg.

Lilla Vesslan eller Nashira som hon allt som oftast kallas har det året fått mig att skratta så jag fått alledeles ont i magen, hon har ibland gett mig huvudvärk också om man ska vara helt ärligt, med alla sina hyss.

Utställning
Jag brukar inte hinna med (eller prioritera) särledes många utställningar och år har det verkligen varit få. En av anledningar har naturligtvis varit Vegas hälsa man vill ju visa upp en så fin hund som möjligt. Nashira har även hon visats mycket sparsamt. Hon startade sin karriär på en liten inoff utställning med Karin Hedberg som domare. Trots en jättefin kritik placerade hon sig sist eftersom Karin inte hade en chans att se hennes rörelser, jag tror inte att hon tog ett enda trav steg den lilla hoppetossan. Det har sedan varit hennes filosofi att hoppa runt ringen, men hon tycker åtminstone att det är kul.

Vega hon gjorde comeback i Alfta och det var underbart och sedan var det Lövudden. Höjdpunkten hände just där, när Vega i en stor bruksklass blev tvåa med CK. Helt underbart!

På utställningsfronten har även jag brutit ny mark genom att utbilda mig till utställningsansvarig och vara sammankallande i Lövuddenkommitéen i SvSR. Det var en kombination av skräck, lärorikt och väldigt roligt.

Lure Coursing
I år har vi inte varit på ett enda prov, annat än som funktionärer, och det känns inte så lite konstigt, men Nashira har varit för ung och Vega har som sagt inte varit i form. Men under hösten var vi faktiskt på Bråvikens KM och där visade verkligen Nashira framfötterna genom att vinna salukinas olicenserade klass, trots att hon bara sprungit en raka och en kurva innan. Men bästa minnet från den dagen var ändå att se Vega springa. Hon var lätt överladdad så första halvan av banan såg ut ungefär som när hon var unghund inte riktigt klarade kurvorna men sen glimtade den fantastiska hunden till. Det ska bli så roligt att ta med henne på prov under det här året oavsett resultat.

2010
Under det här året har vi några få utställingar planerade redan, och fler kan det säkert bli. Just nu är planerna SvVK:s utställning i Strängnäs, Tånga Hed-helgen och Lövudden-helgen, någon int. utställning ska vi väl också ge oss på om inte annat för att ha det överstökat.

Sen hoppas jag mycket på Nashira ska ta sen LC-licens utan problem och då ska både hon och Vega ut på fältet, ett par gånger i alla fall.

En annan plan är också att Nashira ska få gå en agility-kurs eller två och så får vi se vart det kan leda.

Men mest av allt ska vi ägna oss åt pussar, kramar och mycket gos samt en hel del spring i skogen!

2009-11-22T18:31:00.003+01:00

Hej och hå vad tiden har gått. Hundmässigt har det har varit en riktigt bra höst. Höjdpunkterna var semestern uppe i Dalarna och inkallningskursen.

Semestern var så underbar. Att kunna ha hundarna lösa och bara njuta av naturen i en hela vecka. Varken jag eller Madde hade någon lust att åka hem kan jag meddela och jag ser fram emot nästa resa som förhoppningsvis blir nästa höst eller kanske redan i påsk. Bilder finns i galleriet.

Inkallningskursen hos Anna på Canis Hundskola Sörmland är helt utan tvekan den kurs som gett mig mest när det hundträning och jag ska helt klart gå en någon mer kurs hos Anna, helst skulle jag vilja gå minst två, en agilitykurs med Nashira och en grundfärdighetskurs med Vega, men vi får se vad pengarna räcker till nu när jag ska plugga på deltid. På kursen har jag fått lära mig betydligt mer om klickerträning och jag har även blivit bättre på det, jag har fortfarande låångt kvar innan jag nått mitt mål men nu har jag hitta en träningsstil som passar både mig och hundarna, speciellt Nashira. Genom kursen har jag fått en betydligt bättre inkallning på båda även om den innan inte var katastrofal på någon av dem innan, jag har också en betydligt bättre kontakt med båda och jag framför allt fått ett par underbara träningskamrater som jag nu tränar med en gång i veckan. Att äntligen ha en träningsgrupp och en som dessutom delar ens idé om hur hundträning ska gå till är helt underbart. Tillsammans har vi en träningslogg om man vill gå in och läsa om vår hundträning.

Det har varit lite sparsmakat med utställningar under hösten då jag har piroriterat hundträningen istället och så lär det nog bli i vår med. Men två stycken har vi varit på en inoff rasspecial i Lekåsa och off vinthundsklubbs utställning och resultaten har varit lite varierade, roligast var Vega placering med CK i Hågelby och Nashiras vinst tillsammans med Morris i bästa par klassen i Lekåsa, även om konkurrensen inte var den hårdaste i parklassen men det väldigt kul att äntligen debutera där. För alla resultaten se hundarna respektive resultatsida.

Sen har Nashira deltagit sitt första LC, förvisso inoff då hon inte har åldern för licensen än. Det var på Bråvikens KM och Nashira vann sin klass av olicenserade salukisarna, jag blev oerhört glad, speciellt då det var första gången som hon sprang en hel bana, andra gången hon sprang totalt, så nu ser vi fram emot våren och möjligheten till att ta licensen. Även Vega var med och sprang på KM och det var verkligen underbart att se även om loppet var långt ifrån det bästa hon gjort men med tanke på att det här var första gången hon sprang sen hon blev sjuk i erlichas så spelar det verkligen ingen roll. Det svårt att tänkas sig att för ett år sen så trodde jag att Vega skulle dö inom ett år. Den 19:e december 2008 var verkligen en helt underbar dag, då diagonsen erlichas äntligen kom plus att det var då som jag hämtade Nashira, precis som hennes namn säger så kom hon med goda nyheter.

Nu har vi semester från det mesta utom hundträning både mental och fysisk och en massa mys i soffan.

Klapp på axeln

2009-09-22T19:01:00.003+02:00

I dag var matte duktig, inte nog med att jag faktiskt följde min träningsplan så la jag av när det gick bra och tränade inte tills de tröttnade, något jag har en oförskämd förmåga att jag göra. Men som sagt idag var jag duktig.

Först ut på klubben var Nashira. På hennes schema stod lek, lek och lek (plus ev. handtarget). Hon var inte alls med på att leka, men efter en stund fick jag i gång henne, YES! Nashira leker mer än gärna hemma (och i ringen) men hon är väldigt svår att belöna med lek och jag skulle verkligen vilja få till det då det är en så himla bra belöning, speciellt när man vill dra upp dem lite. I dag började jag med läderremmen och fick faktiskt i gång henne rejält. När hon var riktigt uppe i varv, tog jag undan remmen med jämna mellanrum och presenterade en handen och när hon nuddade den med nosen så kom remmen fram igen. Efter några upprepningar av detta la jag in kaninen och körde växelvis med dem båda. När hon var helt galen i sin leksaker kastade jag i väg en av dem för att se om hon tog den och vad skulle hända då skulle hon springa i väg med dem eller skulle hon komma och inbjuda till mera lek. Till min stora glädje kom hon tillbaka med leksaken och inbjöd till mer lek, så vi repeterade detta ytterligare en gång och sen var det bilen som gällde för min duktiga lilla tjej.

Sen var det Vegas tur som inte alls hade lust i dag, så leksaker var bara att glömma. Men efter en hel del lek med köttbullarna så kom hon i gång lite och då trände vi planenligt på läggande och handtargeten. Läggande kör vi nu i två olika delar som jag hoppas att jag ska kunna foga ihop till en enhet. Den första delen var den som jag tränade inne i går. I dag var det den andra fasen, där jag får henne att från rörelse att gå ner i läggande. Eftersom läggandet går bättre när jag tar det framifrån, så backade jag nu (en trippande rörelse som får henne lite mer arlert) och när hon kom snyggt emot mig med bra kontakt stannade jag och sa ligg i samma ögonblick. Funkade så himla bra, nästa steg är att få henne att lägga sig ner trots att jag fortsätter bakåt. Efter detta körde vi några mycket korta inkallningar med handtarget och hon tog targeten varje gång!!!

Sen var det dax för skogen och lite lättare lösspringpass. Vi hittade en jättemysig myrmark (tyvärr var den alldeles torrlagd på grund av den bristen på regn som råder) där hundarna hoppade runt, super för rygg och bakställ. Medan vi var i skogen körde vi flera inkallningar som alla resulterade i att de kom och att de dessutom avslutade med en nosdutt i handen. Vega gjorde det med större självklarhet än Nashira men vi ska jobba på det. Ute i skogen hittade Nashira även en pinne som hon började leka med, då stal jag helt sonika pinne och lekte med henne och pinnen. syftet var att gör det roligt att leka med mig och inte ensam.

En så himla bra träningsdag i dag och framför allt är jag väldigt nöjd med mig själv idag, inte så mycket saker som jag behöver skriva upp på mitt eget konto. Vi har fortfarande innepasset kvar och det ska jag ta om de små sötnosarna vaknar till liv någon gång i kväll, för nu sover de som stockar på varsin sida om mig.

I morgon ser träningsupplägget som följer
Mälardalenshundcenter
Vega - simning
Nashira - lek på parkeringen
Hemma
Vega - läggande och position
Nashira - handtarget i olika variationer.

På torsdag är det klubben igen och på fredag vila för både kropp och knop då vi åker upp till min mormor och morfars fäbovallsstuga.

Söta hundar skulle vara förbjudet.

2009-09-21T22:26:00.004+02:00

I dag var det kurstillfälle två på inkallningskursen. Nu har ju Nashira löpt färdigt så nu fick även hon vara med kursen och idag fick hon verkligen jobba eftersom vi bara var två hundar. Vi började med en störningsövning som gick ut på att hundarna skulle välja bort något för att få belöningen. Det gick riktigt bra, medan övningen efter gick mindre bra. Det var en övning med handtarget och den gick så där. Först skulle vi köra några handtarget mot bara oss själva och sen hade medhjälpare så att hunden skulle gå mellan de olika människorna och deras handtarget. Det var här det blev tokigt, men det får jag helt skriva upp på mitt konto eftersom jag belönade helt fel beteenden. Läxa nummer ett: Man kan inte belöna hunden bara för att den är söt om den bjuder fel beteende om man vill att den ska bjuda rätt beteende. Torde ju vara ganska enkelt, men ack var svårt det är när man har en så söt hund.

Sen var Nashira så trött att hon fick vila och Vega fick komma ut ur bilen och hänga med på resten. Den sista övning påminde väldigt mycket om den första och det man kan konstera är att Vega är mycket lättare att belöna eftersom hon tycker att det är lite kul att leka med sin matte. Nashira kan också tycka att lek kan vara kul, men inte var som helst och absolut inte hur som helst. Så läxa nummer två: Lära mig och Nashira att leka tillsammans i flera olika miljöer. Så nu ska jag sätta mig och fundera på hur jag ska lösa detta på ett bra sätt. Först måste vi hitta sånt som hon tycker om att leka med här hemma och sen flytta det utåt. Jag blir lite irreterad på mig själv för att jag inte jobbat mer med leken på Nashira, med Vega jobbade så väldigt mycket mer med leken. Men ingenting är försent att reparera sägs det så vi ska kämpa på.

När vi kom hem så körde jag lite med Vega. Vi tränade på lägganden. Som det har varit så har hon bara kunnat lägga sig framför mig, har jag sagt ligg när hon sitter i fotposition har ingenting hänt. Nu körde jag en massa läggande och jobbade mig från att vara framifrån till att till slut (mycket långsamt och succesivt) stå bredvid henne. Fungerade utmärkt!

Så i morgon ser träningen ut så här:
På klubben
Vega - lägganden, lek med sak och handtarget.
Nashira - lek, lek och lek plus handtarget.
Hemma
Vega - rep. av läggande och handtarget.
Nashira - lek med ny leksak och ev. handtarget om orken finns
Skogen
Matte - bara ropa när jag vet att de kommer och belöna varje gång samt att jobba bort handsignalen för stopp.

Sen har vi också fått en hel del läxor med oss från kursen, mer om dessa när jag fått till lite av mina två första egna läxor.

I helgen har vi också varit på utställning och det gick riktigt bra, det märks att ringträningen har hjälpt. Det som vi har kvar att jobba på är hon ska kunna röra sig med attityd (helst med svansen nere, men om inte det går så får vi jobba bort den sen), lägga tyngden på fronten när hon står och sist men inte minst att inte förlora sin hållning när domaren går igenom henne. Sen på långt sikt vill jag också jobba med att hon ska ställa sig rätt med tassarna mer på egen hand så att jag slipper flytta på så många tassar.

Vi var också och hälsade på Katarina i helgen och oj vad kul det är att se Pikku och Nashira leka i hop, de leker på lite mer lika vilkor än Nashira och Morris, eftersom de är jämn stora och jämn snabba, så är inte riktigt fallet när det gäller Morris och Nashira, Morris är så mycket större och starkare och hon är så mycket snabbare, så leken blir lite mera ojämnlik.

Handtarget

2009-09-14T21:16:00.003+02:00

I dag var det så himla kul att träna hund, precis innan jag svängde in på klubben och upptäckte att jag glömt köttbullarna på diskbänken hemma (fick låna korv), ringde jag i förtvilan till Christine och frågade hur jag skulle få till mina handtargets. Nashira vill så gärna med verkar glömma bort vad det är hon ska göra mellan varje pass så hon kör igenom hela verktygslådan i stället och Vega, hon har tyckte att jag är konstig. Innan vi fick i läxa att fixa till det har med handtarget så har en öppen handflata varit signal för stopp, vilket är en signal som bara Vega har fattat (så Nashira är inte lika "förstörd") så hon tycker nog att det är lite konstigt att hon nu ska dutta sin nos i min hand. Men eftersom jag ser vinningen av att få till det här med handtarget vill jag gärna lära om, men Vega har inte varit lika pigg på att lära om. Men i dag hade vi ett så bra träningspass på klubben att jag inte ville åka hem.

Först var det ringträning för Nashira och den gick riktigt bra även om hon halvvägs in i den kom på att en dvärgpudel var ett utmärkt byte. Hon var glad och yster som aldrig för, hormoner börjar med andra ord äntligen att lägga sig. Hon fick öva på att visa sina tänder för alla herrar som var där och stod så fint så. Det vi (läs jag) behöver öva på nu är att hon ska få sina fötter lite snabbare på plats och få ner svansen när hon travar. Just nu pekar den högt, högt i det blå, men det är en långt senare fråga. I en paus körde jag på prov en handtarget och och gissa om jag blev glad när nosen hittade dit på en gång, med störning och allt. Men mest nöjd är nog att jag avslutade innan orken var helt slut, jag märkte att det blev mer bus och mindre koncentration och då var jag en duktig kicka och belönande henne rejält när hon sprang riktigt fint och gick sedan till bilen och byte hund.

På så viss fick även Vega lite ringträning. Men det var efter den, då det blev riktigt kul. Vi körde lite fritt följ och jag lyckades hålla tajming även här och lyckades belöna henne innan hon belönande sig genom att springa fjorton varv på plan. Sen efter det tränande vi på läggande vid sidan och där har vi kört fast lite skulle behöva lite hjälp. Framför mig så kan hon ligg väldigt bra men vid min sida så förstår hon inte längre ordet ligg. Har ni några tips??? Snälla dela med er.

Men det riktigt euroforiska ögonblicket kom när jag av rent slarv satt fram min handflata framför henne och PANG! där satt hennes nos mitt i min handflata. Så vi körde några repetioner och det gick himla bra, med störning och allt. Men här var jag inte lika bra på att läsa av min hund och körde för länge så hon förlorade glimten i ögat. Jag blir så ledsen på mig själv varför gör jag så mot min träning, jag vet ju vad kostar i lust nästa gång. Jag behöver träningssällskap så jag får lite andra ögon på min träning. Dessutom skulle jag behöva lite hjälp med lydnaden eftersom jag kör fast ibland och där skulle de där ögonen vara bra. Skulle vara kul att gå en ny lydnadskurs med Vega, men nästa kurs på tur är faktiskt en agilitykurs för Nashira för lydnadsklass 1 kan jag nog lösa med lite vilja, läsning och träningssällskap, om inte annat får jag försöka, för med röntgen av Nashiras leder, en agilitykurs och lite simning så tillåter inte budgeten en lydnadskurs just nu. Till våren kanske.

Inkallningskursen

2009-09-13T12:17:00.002+02:00

I måndags var första tillfället på inkallningskursen och det satte en hel del tankar i huvudet på mig och på Vega med gissar jag, hon fick nämligen vara stand-in för Nashira eftersom lillvesslan löpte. Första tillfället handlade om inlärningsvägen i klickerträningen och hur vi omsätter den i praktiken, detta blir självklart något som vi kommer att få fortsätta med genom hela kursen och långt efter den också. Till nästa tillfälle har vi fått en del läxor, bland annat att lära in en handtarget, vilket innebär att de ska dutta med sin nos på handen (i mitt fall handflatan). Detta har varit lite knölare att lära in än jag trodde, vilket troligtvis beror på att min tajmning inte är den bästa. Så det är nog min största läxa att öva upp min tajmning med klickern. Jag har alltid haft lite dålig koordination, så nu ska jag försöka göra något åt den. Jag har fått några bra tips via Canis klickerskola (som är en gratis webkurs på sju dagar) men jag har också tagit med mig klickern till jobbet och klickat på barnen. Naturligtvis har jag inte klickat in barnen utan snarare har jag under deras fria lek bestämt mig för att visst beteende hos barnen ska generera i att jag klickar.

Andra läxor vi fick vara att lista våra hundars favoritbelöningar, en övning som jag tror jag har fått göra på nästa alla kurser jag gått men har det gjort mig mer kreativ när det gäller att använda dem? Nix. Lika tråkig som alltid kommer jag med min köttbulle eller lektrasa. Skärpning!

Vegas belöningar (enligt vad jag tror)

Springa efter Luren
Jaga katter
Springa i allmänhet
Chrille (hundvaktens sambo)
Andra människor hon tycker om (Katarina, Madde, Pappa m.fl.)
Kaninskinn
Godis (kyckling, pannkakor, köttbullar, korv)
Torrt godis (Magnusson, Axess i princip allt vete baserat)
Lädertrasan
Gos med matte (när hon får klättra upp mina axlar och kramas)

Nashiras belöningar

Fåglar
Katter
Springa
Jaga annat som rör sig
Brorsan Morris
Hälsa på människor som hon tycker om
Hälsa på andra hundar som hon tycker om
Kaninskinn
Kyckling (och strax efter köttbullar)
Kaninen med pip

Vi ska också belöna våra hundar VARJE gång de kommer i spontant till oss och det ser jag redan resultat av. Hundarna har börjat att se mig som en belöningsmaskin vilket gör att de kommer in mycket oftare och kollar läget plus att de håller sig närmre. Bästa beviset på att de funkar fick jag i går när jag var i skog som var full av både fiskare och svampplockare och jag lyckades hindra dem från att springa fram till varenda en av dem. Så stolt. Nashira brukar visserligen inte springa ända fram men hon har inga problem med att ställa sig och skälla på människor i skogen, men även det lyckades jag förhindra, för här var tajmningen mer perfekt jag lyckades fånga deras intresse innan de andra människorna blev för intressanta. Men ute i skogen tampas jag också med den i mitt fall den svåraste läxan: ATT INTE KALLA NÄR JAG INTE TROR ATT DE KOMMER SVARA PÅ INKALLNINGEN. Jisses att det ska vara så svårt att hålla käften.

Den sista läxan är att hitta minst sex situationer där hunden måste be lov för att få någonting. Här är min sex (tog bara sex till en början för att jag ska komma ihåg att vara konsekvent vid varje tillfälle.

Vid maten
Innan de hoppar ut ur bilen (extra viktigt nu medan jag väntar på mina grindar)
Innan de springer in i lägenheten
Innan vi går ut genom dörren
Innan de får hälsa på folk ute
Innan de får komma ut ur buren

Hit ska sen läggas innan jag dumpar av dem hos Madde.

Om en vecka är nästa kurstillfälle och jag ser framemot det väldigt mycket. Med veckan fullpackad så lär nog tiden gå fort. På måndag är det ringträning, tisdag kondition och koordinationspass, onsdag är det simning för Vega, torsdag träning på klubben fredag vila och baddag och slutning är det utställning för Nashira på lördag och på söndag styr vi bilen till Katarina för bus med syrran. Så som sagt en fullpackad vecka med en massa skoj.

Träning och kurs.

2009-08-30T16:29:00.004+02:00

Lilla vesslan har blivit stora tjejen när hon 10 månader och sex dagar gammal började löpa, tajmningen kunde ha varit bättre men det kan den väl alltid. Men den här gången var det nästan olämpligt dålig tajmning då vi har kommit i gång med ringträning på Strängnäs lokala kennelklubb och ska påbörja en inkallningskurs på Mälardalens hundcenter. Positivt är ju dock att jag har två hundar så Nashira är utbyttbar, en stund i alla fall.

Ringträningen förra veckan gick riktigt bra så det är lite synd att vi inte kan fortsätta, men något tillfälle till ska vi hinna med efter löpet och innan de är slut. Tyvärr så krockar den med inkallningskursen så det gör att ytterligare några ringträningstillfällen försvinner. Varför har man lagt allt kul på måndagar? Är det för att måndagar i övrigt är så urtråkiga? Hur som helst ser vi (jag) väldigt mycket fram emot inkallningskursen, känner att jag behöver boost inom hundträniningen. Som förbereddelse inför kursen har kört stenhårt med klickern, dels för att Nashira ska vara ordentligt inklickad och dels för att min tajmning ska bli bättre.

Annat som ligger framför oss är semesterresan upp till stugan tillsammans med Madde och ungarna, där hundarna kommer att kunna springa lösa hela dagarna (tur att hon har löpt färdigt då!), Svenska salukiringens utställning i Lekåsa och sen raskonfereransen. Hur jag gör med Stora Stockholm har jag ännu inte bestämt. Sen blir det eventuellt någon inoff alla raser utställning för Nashiras del som övning.

Simning

2009-08-06T13:42:00.002+02:00

I går var vi (jag och Madde) i väg och simmade våra hundar, vilket börjar bli standard ett par gånger i veckan, det är verkligen toppen för hundarna. Denna gång fick även jag bada då jag tänkte att jag skulle hjälpa Nashira lite på traven. Förra gången vi var i väg blev hon nog lite skrämd när hon för rakt ut i det mörka vattnet, så tanken var att jag skulle finnas där till hands och stötta henne lite. Det vore ju så synd om min lilla glada vattendjur blev rädd för vatten även i fortsättningen. Min plan fungerade för en gångs skull utmärkt, lilla vesslan simmade hur bra som helst med en mycket god teknik, även om hon var lite lat med bakbenen. Efter det var det Cyrus tur som inte alls förstår vitsen med att man ska behöva ska behöva simma, men vi ska nog övertala honom också. Sen var det Vega, som avskyr det men simmar så duktigt så och nu när matte stod i vattnet så simmade hon än bättre än vanligt och slutligen var det Morris tur som är nog den bästa och gladaste simmaren.

Vad ska vi ta oss till när vattnet börjar bli kallt igen? Visserligen kan vi simma inomhus i pool, men det knöligare och dyrare, så det lär ju inte bli ett par gånger i veckan, kanske inte ens varje vecka. Vad värre är att efter oktober vet jag inte ens var vi kan simma någonstans eftersom vår fantastiska Anna meddelat mig att hon inte kommer ha kvar simmet. Känns inte alls kul. Något ska vi väl komma på, men just nu känns det bara tråkigt. Det är mycket tack vare Anna som Vega är i så fin form som är i, även om det självklart är en bit kvar.

Lövudden

2009-07-27T17:34:00.004+02:00

Då var årets upplaga av Lövudden avklarad och på det hela taget får man väl vara nöjd, även om det är en känsla som jag har ganska svårt att ta till mig. Men det mesta flöt på och alla hundar blev bedömda, så känsla av nöjd får lov att infinna sig. Förrutom nöjd är jag dessutom riktigt trött, att vara medarrangör på en utställning med 218 hundar anmälda är ansträngande både fysiskt och psysiskt så i dag har jag inte gjort något annat än sovit.

För hundarna blev det minst sagt blandade resulatat. Höjdpunkten var Vega i bruklassen på lördagen, då vi länge fick springa först i ringen i konkurrensen det var knappt att jag kunde tror det, jag sprang på små rosa moln, det gjorde dock inte Vega som blev segare och segare för varje varv. Men till sist blev slagna av Hisilome's Halawa, som sedan gick och blev BIS. Grattis Mary-Ann och Halawa! I juniorklasserna debuterade Nashira och fyra av hennes syskon i officiell klass. Bäst gick det för Nillah som blev 2:a med CK båda dagarna och för Morris som placerades sig båda dagarna. På lördagen fick Nashira, Pikku och Myrrah varsin slätetta i den stora klassen och på söndagen blev Pikku fjärde placerad med Nashira fick en tvåa. Inte så kul dock, hade gärna klarat med utan tvåan då den beroende mycket på att hon fånade sig så mycket i ringen att domaren inte ens kunde ta henne. Såna dumheter! Så fort vi klev över ringbandet förvandlades hon från glad och sprallig hund till rädd stackare, så nu ska hon in garderoben till hon lärt sig uppföra sig, lite grann i alla fall. På söndagen fick Vega en slätetta. Kritkerna finns att läsa under resultat och hela reslutatlistan finns på Salukiringens hemsida

På hela taget var den mycket trevligt, även om jag just nu är ganska glad över att vara hemma igen.

Och inte att förglömma så nu Åker utökas med ytterligare en saluki den underbara Xass Farah Cyrus, som har flyttat hem till min vän och tillika dagmatte. Så nu bor det hela 9 salukisar i Strängnäs kommun om jag inte räknat fel.

Juni och lite juli

2009-07-14T16:05:00.002+02:00

Tänkte någonstans att min juni och juli skulle bli mindre häktiskt än men ack vad jag bedrog mig, men nu har jag i alla fall semester och om bara två veckor har Lövudden varit och förhoppningsvis varit en succé, så livet börjar varva ner sig lite grann.

Vega debuterade på sin första utställning på ett helt år förra helgen. Hon blev tvåa i bruksklassen med CK, precis som förra gången vi ställde för Lena Stålhandske och precis som förra gången var det Kashmanis Vasilissa som knep första platsen. I övrigt är det bra med Vega, hon är inte den kondition som jag är van att se henne, men jobbar sakta men säkert framåt. Vill inte ha några fler skador nu så vi skyndar långsamt så att vi inte stressar för mycket. Hon har dock blivit lite mer svår motionerad. Förr sprang och sprang och sprang hon i skogen, ja över allt egentligen, nu är hon lite mer tant och tar i liten runda, men mest av tiden så travar hon lite framför eller bredvid mig och tigger godis. Om detta har med att göra att hon blivit äldre eller om det är sviterna av erlichasen eller om det har med göra att orken inte är som den brukar vara, men det är inte det viktiga utan det viktiga är hon har blivit frisk.

Nashira hon just nu inne i en spökålder och det är framför allt karlar som skrämmer henne. Lite (läs ganska mycket) av detta är mitt fel, då jag kunde har varit mer aktiv på socialträningen, vi har nog varit lite mycket ensamvargar på sistone. Annars lallar det på med henne, hon är en härlig positiv tjej, men som nu har avvecklat sina öron lite (på väg in tonåren). Hon varit på utställning två gånger sen sist (Österbybruk och Alfta) och vi har kommit därifrån med två trevliga kritiker och placeringar. På Lövudden debuterar hon i juniorklassen och det hoppas vi ska bra, men skulle ljuga om jag sa att inte jag kommer att sakna valpklassen.

Vi har även planerat in en semstervecka i höst då vi ska åka till stugan uppe Dalarna, det blir jag och Madde och hennes barn som åker tillsammans med hundarna. Det ska bli så kul och så skönt, massor av spring hela dagarna utan att man behöver vara rädd för vägar eller någonting och det bästa av allt älgjakten har inte hunnit börja än så vi behöver inte vara rädd för jägarna heller.

Maj

2009-05-22T15:30:00.002+02:00

Majmånad är alltid lite knasig känns det som, på jobbet har vi alla, pedagoger som barn slitit med att avsluta vårt vattenprojektet, men ack vilket bra avslut det blev; en superfin bok och en underbar vernissage dit föräldrar och övriga anhöriga var inbjuda.

Med hundarna har det också varit halvgalet, men allting verkar har vänt i allafall. Vega simmar en gång i veckan och för varje vecka blir hon starkare och starkare och det är en fröjd att se, vi börjar nu mycket försiktigt att planera för comebacken.

Nashira hon utvecklas mer och mer för varje dag och lagom när vi fått bort ett hyss så kommer hon på ett nytt, det senaste är att öppna skåpluckan i till soparna och smaka lite på dem samt att hoppa HÖGT upp i bokhyllan och boxas med böckerna. Tror hon ska få byta smeknamn från Vesslan till Emil. Men samtidigt är hon en glad liten tjej som gärna anstränger sig för godisbit så det finns hopp för henne.

Imorgon är det Österbybruk som gäller så håll tummarna.

Hemsidan

2009-04-30T15:55:00.002+02:00

Då var hemsida upplagd (www.nashira.se ) upplagd, inte färdig dock. Finns en hel krav på den att göra och det kommer att ske eftersom jag har tid att sitta och lär mig hur man gör.

Ett stort tack till alla er fotografer som, tagit så vackra bilder på mina fina hundar, det är mycket tack vare er som hemsidan är så fin som den är. TACK, TACK, TACK!!!

Annelie och Elvira på besök.

2009-04-11T15:26:00.002+02:00

I går var fröken fotograf aka Annelie på besök med sin vita lilla virvelvind aka Elvira. Efter att vi hämtat upp dem vid tåget åkte vi ut till mitt och hundarnas stora smultronstället, kohagen. Där hundarna fick leka och busa och Annelie tog en massa bilder, de finns att beskåda på Annelies sida. Efter bus och stoj så åkte vi hem till mig och umgick samt lagade lite mat.

Annelie tog även en gruppbild, som helt klart inbjuder till Brasses lek en ska bort kan ni gissa vilken?

Pikku på besök

2009-04-09T18:55:00.005+02:00

Den här veckan har jag har den fantastiska Pikku eller Piccolina som hon heter här hos oss. Hon och Nashira är förvisso så pass lika att du inte har några problem att förstå att de är kullsyskon, men de är också väldigt olika. Medan Nashira är vild, galen och framåt så är Pikku lugn, sansad och lite blyg. Älskar ju min vilda vessla men visst är det lite skönt med en lugnare valp. Att hon är lugn betyder dock inte att hon är kolli, nej då det hon som röjer upp hundarna inne, mina har precis börjat lära sig att man inte får leka inne.

Förra helgen var vi inne i storstan igen och hälsade på Annelie och Billy och fick lite kort tagna. Tyvärr var inte vädret det bästa men bra bilder blev det ändå, tycker jag i allafall, Herr fotograf var mer skeptisk. Tycker själv speciellt mycket om den här bilden på Vega.

Har även varit och hälsat på min brorsdotter Tilda som enligt sin farfar är Färjestads största fan.

Mina fina tjejer!

2009-03-22T13:21:00.003+01:00

Mina fina tjejer, Vega fem år och Nashira fem månader. Fotograf Annelie Johansson. Fler bilder från gårdagens eskapader finns på hennes hemsida. Tack än en gång för det supertrevliga sällskapet och de fina bilderna.

Bus på Grimstafältet

2009-03-21T15:51:00.002+01:00

Idag tog vi bilen och styrde mot Stockholm, Annelie och Elvira för att busa och fota lite, eller ja det var bara Annelie som fotade, känns lite fånigt att fota med min lilla pocketkamera när Annelie hade med Billys fina. Bilderna kommer att dyka upp på Annelies hemsida när hon har tid att lägga upp dem.

Buset gick super, än bättre än förra gången för idag kunde de lägga sig ner och koppla av med jämna mellanrum vilket gjorde att de kunde busa mycket längre. På en tillfälligt övergiven badplats i närheten fick de även busa lite i sanden och det var nog höjdpunkten, åtminstone från Elviras sida. För Nashira var nog hjödpunkten när hon sprang ut på isen som var vid de klippor som vi fikade på. Det var inte min höjdpunkt!!!! Jag höll på att dö av skräck, tänk om hon hade gått igenom och naturligtvis stängde hon helt av öronen när hon var där ute och sprang, de funkade för övrigt toppen hela tiden innan. Eländiga valp! Vega den stackaren, ja hon hade inte många höjdpunkter, men när hon fick lite av Annelies ostmacka, ja då blev hon glad, godisråttan. Lilla pluttan, men snart så. Vi har nu lagt upp ett program för hennes i gångsättning och på fredag så ska hon börja simma igen. Och nu håller vi tummarna för att inget mer händer, coh det den här antibiotikakuren skrämmer bort anaplamosen för all framtid.

Kan också tillägga att min vessla luktar ljung numera, då hon bäddade ner sig i en ljungdunge för att vila lite och komma undan blåsten.

Utställning i Enköping

2009-03-15T17:48:00.001+01:00

I dag var vi på utställning igen och hör och häpna Nashira kunde trava! På den mera tråkiga sidan så var hon rejält bajsnödig och svansen åkte upp, men trots detta blev hon fyra av fem och fick en fin kritik (finns under resultat) vilket jag inte var så säker på att vi skulle få. Vi hade mest anmält för träningens skull och för att salukiringen hade årsmöte, så jag var nöjd med en fin kritik och en mer följsam hund i ringen. När nästa utställning blir vet jag inte än, hade siktat in mig på Västerås, men de tog inte emot valpar, så så var det med det. Till nästa utställning ska vi fortsätta öva, så kanske hon kan slå syrran då. För vann i dag var den elchockade nallebjörnen Pikku. Hon är så härligt stabil i rörelserna både för att vara valp och saluki.

Roligast i dag var nog dock att träffa allt folk igen, var ju ett tag sen nu när utställningarna haft lite paus.

resumé

2009-03-02T11:41:00.008+01:00

Mitt liv har den sista tiden varit galet, hetiskt, utmanande, roligt och bitvis känts helt hopplöst. I vanliga fall är jag en relativt cynisk människa som aldrig skulle komma på tanken att avge nyårslöften men i år avlade jag inte bara ett utan flera stycken. Vissa mer ambitiösa än andra och en hel del är redan brutna. Bland annat det om att inte jobba mer än jag har betalt för, det vill säga slut planera för verksamheten på min fritid. Kanske tur att jag inte fick ett av de mer karriärinriktade jobben som jag egentligen vill ha, får då skulle jag väl inte göra så mycket mer än att jobba och mysa med min hundar. Som det är nu hinner jag åtminstone springa till min veterinär en väldans massa., så mycket att min kollegor har börjat fundera kring om jag är kär i min veterinär.

Vega, den stackaren bröt sönder klospetsen på sporren, så den var tvungen att opereras bort. Tyvärr vill inte den infektion som hunnit ta själv pulpan i besittning ge med sig trots rigoröst tvättande och en hejdundrande antibiotika kur, så vi fick lov att ta bort hela sporren. Vet inte om jag verkligen borde erkänna hur stor ångest jag fick av detta. Min lilla älskling skulle undergår narkos! Paniken klättrade i halsen och tårarna fyllde ögonen brädden, detta trots att hon har klarat narkos tidigare, när hon blev "brutalt attackerad av ett svart, aggressivt monster". Dock ersättes denna panik av en helt annan panikkänsla som bubblade i mitt inre likt en vulkan. Jag hittade en knöl, en liten liten knöl i hennes nacke två dagar innan den fruktade operationen. Nu var det inte bara en sporre utan även en mystisk knöl som skulle väck, jag var inte världens bästa denna torsdag, kanske borde jag ha sjukskrivit mig eller tagit ledig, men all den här oron visade sig var helt i onödan då Vega i detta nu fortfarande ligger vid min sida och knölen, ja den visade sig vara en reaktion på ett främmande objekt, typ en tag eller likande. Men historien är inte slut än ty Vega reagerade på det inre stygnet och fick en tennisboll av sårvätska på nacken. Den behövdes tömas dagligen i över en vecka, det var här mina kollegor började klura på en eventuell förälskelse i veterinär Mårten. Nja han och alla de andra på Veterinärboden är underbara, men jag har nog tänkt mig bryta mitt singelliv med något annat än en gift, schäferuppfödande, flerbarnspappa.

Förrutom att springa hos veterinären har även jag och Nashira sprungit med Annelie och Elvira samt ett par varv i ringen eller ja då sprang i alla fall jag, Nashira hon bara studsade. Men i ärlighetens namn så sprang jag inte ett enda steg när vi var och lekte med Annelie och Elvira så det jämnar väl ut sig. Leken i Sthlm eller ja i Skärholmen bjöd på en massa bus och spring, trevligt sällskap, fina bilder och min sämsta bilkörning någonsin. Tror inte Annelie någonsin mer törs sitta i min bil, det skulle inte jag våga om jag var hon, men jag lovar jag kör faktiskt lite bättre än så i vanliga fall.

I ringen "sprang" Nashira ungefär lika bra som min bilkörning var i sthlm. Varför trava när man kan studsa, hoppa och göra sina bästa försöka att attackera sina systrar till lika medtävlande. Av de fem deltagande tikvalparna så kom hon sist, något jag har stor förståelse för då stackars Karin Hedberg inte hade en chans att bedöma hennes rörelser. Kritiken var dock väldigt bra (finns under Nashiras resultat) och lovade gott in för framtiden. Blev inte alls sugen på att åka till Svenstavik i augusti då Karin dömer igen och denna gång officiellt, dessutom har Nashira hunnit bli junior då. Men det är långt till Svenstavik så vi får se. Nästa utställning är på betydligt närmre håll. Den är i Enköping om en vecka för Åke Cronader och till dess ska vi öva lite så hon kanske ta några travsteg denna gång.

Och inte att förglömma sen jag skrev sist har underbara lilla Ebba kommit till världen. Ebba är Morris nya lilla lillmatte och hon är så söt att jag överväger att äta upp henne.

Hälta, jobb och lite annat

2009-01-23T18:02:00.003+01:00

Ja, ni läste rätt, det står hälta. Vega är halt, igen... Hon har gjort illa sporren så vi har behövt operera bort klospetsen, så står hon återigen på vila. Känns riktigt sugit, men det är ju åtminstone inte allvarligt så vi finner står tröst i det.

Börjat jobba har jag också gjort det kändes väl sådär om ska vara riktigt ärlig, hade gärna fortsatt gå hemma och mysa med hundarna. Morgonrutinerna har blivit något bättre, det är inga hundar som skriker längre, men ingen av dem vill gå och när klockan ringer vänder de på sig båda två och sover ännu djupare, så jag får helt enkelt släppa ur sängen. Vilket är ganska så svårt när man själv är en zombie.

Annars lallar livet på som det brukar när man har ett lite monster, strumporna är antingen våta (kisspölarna), fulla av hål (monstertänder) eller borta. Men mest av allt är det mysigt.

Och faster har jag blivit till världens sötaste Tilda.

Nashiras nya favoritplats! Undra hur hon ska göra när hon blir större.

Vega har bäddat i soffan

2009-01-16T12:31:00.001+01:00

Mina fantastiska hundar!

2009-01-15T21:15:00.002+01:00

Jag har världens bästa hundar, bara att konstatera än en gång. Min underbara snälla Vega som har en ängels tålamod med lilla Nashira är värd en puss bara för det. I går fick hon sin belöning för att hon varit så tålmodig och accepterat koppeltvånget så länge, hon fick vara lös! Efter en uppvärmning som följde alla konstens regler släppte jag henne lös med hjärtat i halsgropen. Usch vad nervös jag vad över att hon skulle göra illa sig men i stället så travade hon bort några meter och stod där och tittade på mig, det tog henne några minuter innan hon fattade att hon kunde springa. När hon sen började springa, ja då sprang som vinden, och jag skäms lite över att erkänna det men tårarna var nära, att se Vega springa igen var underbart. Efter 1 min och 40 sekunder var hon färdig och ville bara ha godis, så kopplade jag upp henne och lät Nashira var lös under delar av Vegas nedvarvning. Jag har nog aldrig stirrat så intensivt på en hunds ben som jag gjorde under nedvarvningen. Tänk om hon hade överansträngt och gjort illa en muskel, men hon gick där så nöjd så och tigde godis. Hemma blev sen mjuk massage och streching. Jag tror att både hon och jag nöjt lika mycket av den, Nashira däremot som fick burträna under tiden tyckte att den sög.

Idag sen var det simning hos Anna på schemat och självklart var Nashira med, jag var ju tvungen att visa upp henne. Det märktes tydligt att Vega mår så mycket bättre för hon tyckte att det var så otroligt mycket roligare att komma till Anna. Det var underbart att se, även om Vega försökte få massage istället stället för sim genom att traska in till massagerummet. Men sim blev det och under tiden sprang Nashira runt i simmet, efter ett par varv runt bassängen kom hon upp på rampen och till allas förvåning hoppade hon rakt i poolen och började simma, tyvärr simmande hon mot Vega, som inte flyttade på sig och därmed höll på att dränka Nashira. Naturligtvis fiskade jag upp henne och snälla Lotta torkade av henne så att jag kunde fortsätta fokusera på Vega. Man skulle kunna tror att denna upplevelse borde ha skrämt Nashira för poolen för all framtid men så var verkligen inte fallet utan istället sprang hon fortfarande runt poolen om än lite arg för att hon var blöt. Och det dröjde inte länge förrän hon var upp rampen igen, men hon hoppade dock inte i poolen, även om hon var rejält nyfiken på vad Vega höll på med. Och hur skötte sig Vega då? Jo, hon simmade som fisk eller ja som en fisk med lite dålig teknik, men Vegas teknik vara faktisk riktig bra för att vara hund.

Så i dag var en dag att glädjas åt mina underbara hundar, min fina Vega som nu inte bara är frisk nu utan på väg att bli återställd till forna skick och min lilla Vessla som är så tuff och modig.

Tröttmössor

2009-01-14T11:29:00.003+01:00

Här hemma i vårt hushåll finns det tre stycken mycket morgontrötta tröttmössor, så när klockan ringde klockan 6 i måndagsmorse höll vi alla på att dö av en hjärtattack. Tack gode gud för snoozeknappen! När jag till slut orkade sätta mig upp (tog ca 30 min minuter), så blev det kaos och vi blev alla klarvakna. Nashira som nu insåg att vi skulle gå upp kilade in under täcket i ett försöka att slippa gå ur sängen, men där låg tant Vega som inte bara är sjukt morgontrött utan också har norra i europas sämsta morgonhumör, så när en liten valp kommer in ilandes under täcket så blev resultatet ett avgrundsvrål och som sen avlöstes av ett illvrål utan dess like av Nashira som trodde att hon skulle dö av ren skräck. John Blund som normalt brukar dröja kvar i min kropp fram till klockan 10, skrämdes nu ögonblicken därifrån, misstänker även att resten huset vaknade.

Detta kaos upprepande i morse när det skulle komma några nissar och kolla på elementen, man kan ju tycka att någon av skulle ha lärt sig måndagens kaos och gjort något för att förhindra det, men NEJ! Jag, supertrött utan reflexer och Nashira, in under täcket för att möta monstert. Blir skitkul när jag börjar jobba igen om lite drygt en vecka. Ska jag ha någonstans att bo i framtiden, måste jag nog lösa morgonrutinerna på något sätt som inte resulterar i hundskrik.

Skogen

2009-01-09T13:02:00.003+01:00

Idag tog vi med oss Morris och Nashira till skogen där de fick busa massor. Vi passade även på att filma hundarna när de travade, det gick så där kan nog skylla på både handlern och kameramannen. Tyvärr tog vi fram Morris i ett alldeles för fort tempo så på filmen såg det ut som om han var med i en gammal stumfilm. Men liten snutt på Nashira var okej.

I förrgår var vi och hälsade på Jenny med Tea och Khira, och det visade sig vara ett riktigt lyckoskott. Nashira hittade nämligen ett ben ho Jenny som hon tyckte väldigt mycket om och snälla lät oss ta med det hem, så igår när Nashira skulle vara själv hemma så fick hon benet och hör och häpna, hon var tyst hela tiden. så numera får hon bara ha benet när hon är ensam eller ligger i buren tills det att vi hittar flera såna ben.

2009-01-07T13:53:00.007+01:00

I helgen har vi varit hos pappa och fixat en pyspunka på ett av mina bildäck, så då passade vi även på att svänga förbi Katarina, både på hem- och tillbakavägen. Även om Nashira tyckte att det var väldigt kul att träffa sina syrror igen så var det inte ömsesidigt, de tyckte att hon var lite väl intensiv och bossig. Med Katarinas hjälp försökte jag även att få till en uppställningsbild på lilla Vesslan och det gick väl så där. Vesslan har förresten blivit ett av hennes nya smeknamn, då hon är både snabb, smidig och ibland argsint som en liten vessla.

Året 2008

2008-12-31T12:48:00.001+01:00

Det här året blev inte riktigt som jag tänkt mig, men å andra sidan vilket år har någonsin blivit precis som man tänkt sig.

Vega

Det har varit ganska lugnt år för Vega endast fyra stycken utställningar och fyra stycken Lure Coursing prov har det blivit. Förklarningen till detta är hon har i stället haft desto fler skador.

Det här året började med att vi började umgås med Madde och Amazon en hel del och tillsammans med henne kom både jag och Vega i form genom att vi knallade fram och tillbaka till Mariefred relativt ofta. Förvisso var Vega redan i from men nu blev den ännu bättre och jag var i bättre form än på väldigt länge. Madde blev sedan även Vegas dagmatte och vilket blev ett lyft på många sätt, inte minst genom att Vega fick träffa Chrille ofta, ofta och det uppskattar hon alltid.

Utställning

Som sagt endast fyra utställningar blev det i år. Först var det Lilla Sthlm för domaren Regina Tromp-Pruijn där hon fick ett 1:a pris och blev trea i klassen och sen var det Bråvikens inofficiella utställning, som vi hade för att fira att fyllde 10 år som klubb. Domare där var Irene Andersson och då var det även premiär för Madde i salukiringen och vilket bra jobb hon gjorde, Vega vann klassen med HP och blev BIM-brukhund samt Bästa tik 3. Sen var det Lövudden där vi ställde båda dagarna med exakt samma resultat 1-3 med CK, vi var väldigt nöjda. Bästa ögonblicket i år på utställningsfronten var ändå när vi fick bandet av Karin Hedberg som kvalificerade henne till Bästa rörelser. Att på Lövudden gå in och springa i Bästa rörelser-klassen var ljuvligt.

Lure Coursing

Första LC-provet får året blev Borlänge, då hon precis som uträknat löpte på de tre tidigare. I Borlänge var vädret det eländigaste jag varit med om då det snöade, blåste och var allmänt eländigt och Vega ja hon slutade på en tionde plats. Det var också här som Vega skadesäsong började när i kurva halkade och gjorde sig illa ganska så rejält. Det blev rehabilitering till tusen och jag bad till många högre makter om att hon skulle kunna starta på EM och efter en hel del simträning, massage och novafonbehandlingar var stelheten borta i de olika musklerna så kunde vi starta. Jag kan säga att det inte är många gånger som jag har varit så nervös som jag var när vi var till Anna precis två veckor innan start för att kolla läget, det var nästan så att jag grät av glädje när Anna sa att hon kände hur fräsch som helst. EM i sig var en helt fantastisk upplevelse och att komma sjua där är helt klart en av årets höjdpunkter. På höstkanten blev det sedan ytterligare två tävlingar att lägga till karriären. Tyvärr ville dock inte det där sista certet infinna sig i år, men förhoppningsvis får ett vi en ny chans nästa år.

Skador

Ja, skador har det varit gott om i år; sträkta höftböjare, islagna knän, pinnar som trampats i tassen och en del till. Hösten är ju den som varit värst och mest diffus men det har nu äntligen fått sitt svar genom diagnosen av Granulocytär anaplasmos, så nu siktar vi hoppfullt mot ett nytt friskt år.

Nashira

I år utökade även familjen med en liten tjej till, något inte varit möjligt om det inte varit för att Madde och hennes familj, tack snälla ni för att ni tar hand om mina hundar på dagarna!!! Sen bör vill också tacka Katarina för att du vågade sälja ytterligare en hund till mig. Förhoppningarna på Nashira är stora måste jag medge, men då hon redan har visat sig vara bra på att gosa så tror jag nog att hon får stanna även om hon blir ful och värdelös på att springa. ;-)

Jag

I år har jag bytt jobb eller ja snarare bytt arbetsplats, jobbet är detsamma vilket har gett mig en kollega att träna lydand med och det har verkligen varit toppen, även om det inte har blivit så mycket lydnad då Vega av förklarliga skäl. Annars har det varit ett ganska lugnt år.

2009

Nästa år siktar vi verkligen framåt, det är året då jag förhoppningsvis kommer på vad jag vill göra med mitt liv. Det är också året då jag ska vara en av nyckelpersonerna i Lövuddsutställningen, spännande men superläskligt. Nästan lika läskigt är att jag ska bli faster för första gången under nästa år, får nog anstränga mig lite så att jag blir en bra faster.

Sen blir förhoppningsvis betydligt fler hundutställningar än i år, jag måste ju visa upp Lillan jag har redan planerat för henne debut i Katrineholm för Karin Hedberg. Med lite tur kanske Vega kan lyckas med att springa in det sista LC-certet i år.

kiss i sängen och ny kamera

2008-12-30T21:53:00.005+01:00

"Kiss i sängen och ha det bra. Jag tror jag kissar lite mera..." så brukade min mormor sjunga för mig när jag var mindre och var och hälsade på min mormor uppe i stugan, om det dock var för att jag hade en tendens att kissa i sängen eller om det bara var en nonsenssång minns jag dock inte. Men sången hade dock passat utmärkt på Nashira idag. Vi var ute och gick då hon inte bara kissade utan även bajsade, tjugo minuter senare när vi sitter och gosar i soffan reser hon på sig och spatserar ut i sovrummet och då går jag mot köket för att hämta mig en kaka och vad ser jag då om inte en liten råtta som hoppar upp i sängen och sätter sig och kissar. Jisses vad arg jag blev, jag skämdes faktisk sen över hur jag reagerat, men då var det ju för sent. Det värsta var dock inte detta utan att när jag skulle riva bort täcke, lakan med mera ser jag att hon redan innan har kissat i sängen en gång. Gissa om hon var billig!!!! Jag förstår inte vad är med mina hundar och kissa i sängen, jag har nämligen även haft diskussioner med Vega om detta.

Nu vet jag dock inte vad jag ska göra. Ska jag stänga in till sovrummet när vi inte är där? Problemmet är dock att det inte bara utestänger Nashira från sängen utan även Vega och dessutom står Nashiras bur där inne som jag gärna vill att hon ska konstant tillgång till eftersom jag vill att hon ska trivas i den och vilja vara där frivilligt. Eller ska jag hoppas på att detta var en engångs- (tvågångs) företeelse? Suck...

Till det mer positiva så har min nya kamera kommit, förvisso ingen flashig digitalsystem som jag ville ha utan en vanlig kompaktkamera, men det är åtminstone en kamera och jag har ju min analoga systemkamera också. Jag ägnade en god stod utan fota Nashira när hon tuggade ben idag för att testa dess funktioner och kolla vart de satt och så vidare. Några trevliga bilder blev det och snart ska nog jag kameran var riktigt överrens.

Testar makron.

Efter det gick vi till Morris och busade lite, tyvärr blev bliderna där inte så bra, jag måste öva lite mer innan jag hinner med fånga de illande illrarna på bilder, nu blev det mest en rumpa där och ett par ben där...

Kolla vridningen på tassarna!!!!

Nashira älskar att klättra på denna, trots att matte sätter andan i halsen varje gång.

Efter att man har sprungit och busat blir man trött.

Även Vega blev trött, trots att hon inte sprang ett enda dugg.

Idag var också Nashira själv för första gången medan jag tvättade, detta var innan hon kissade i sängen så nu har jag massor av mera tvätt. Det gick väldigt bra. Hon fick sin mat i buren och sen stängde jag den, vilket jag alltid gör när hon får mat, och gick ner till tvättstugan. När jag kom tillbaka upp i lägenheten var hon helt tyst. Jag var mycket stolt, det var ett enormt framsteg med tanke på att jag bara för ett par dagar sen knapp kunde gå på toalett.

Bäst idag var dock att Stine kom förbi och fikade, det var evigheter sen jag träffade henne.

Födelsedag

2008-12-26T20:03:00.005+01:00

Jaha, då var man ytterligare ett år äldre, även om jag dock gör mitt bästa att förneka det faktum att jag har blivit ännu lite närmre 30. Huh vilka hemska siffror. För att fira min födelsedag bjöd jag in Madde med familj för att äta älggryta, det var väldigt gott om man nu får lov att skryta över sin egen matlagning. I morgon när lite andra kompisar kommer blir det pinocciotårta enligt min mormors recept, om jag nu hittar receptet annars måste jag ringa min mormor och få det igen.

Nu har lillan installerat sig ordentligt och därmed har också monstret i henne kommit fram. Inte mer än jag förtjänar antar med tanke på att jag önskade mig ett litet monster. Haha... fast en riktigt så stor terrorist som Nashira kan vara hade jag väl inte riktigt tänkt mig. Hon är fortfarande en väldigt högljud liten dam som låter stup i kvarten av diverse olika skäl. Därtill gillar hon även att testa hur hårt man kan bita i saker och då hon älskar att kampa så släpper hon inte i första taget, även om det är min hand, haka eller fot. Men det som utmärker henne mest är hennes otroligt studdsiga bakben, hon kan hoppa hur långt/högt som helst och skuttar mest hela tiden. Till dessa bakben har hon även helt fantastisk koordination. Matte hoppas innerligt att detta är början till en enastående LC-karriär. Vega kunde inte alls koordinera sin rörelser vid här ålderna, det tog faktiskt väldigt långtid för henne att få kontroll på sin lämmar och hon blev ju en riktigt hygglig LC-hund. Men som tur är Nashira inte bara superenergisk hon är även riktigt duktig på att koppla av och hon gilla att sova länge på morgonen, numera vaknar hon sällan innan matte och jag gillar att sova speciellt på morgonen så det är verkligen en egenskap som jag uppskattar.

Gosnosarna

2008-12-21T18:28:00.007+01:00

Jag ber er överse den dåliga bildkvalitet, min mobil har inte den bästa kameraoptiken.

Vega vs Nashira

2008-12-21T10:22:00.005+01:00

Nu har Nashira bott sig här i ett par dagar och valplivet har börjat på allvar och är faktiskt ganska tråkigt. Ja, hon luktar ljuvligt och ja, hon är för söt. Men att springa ut och kissa stup i kvarten, matvakta, åksjuka och operasång kunde jag vara utan. Som tur är så hon väldigt söt.

Jag vet att man inte ska jämföra men jag kan inte låta blir att jämföra Nashira med Vega. De har näst intill samma ljudnivå även Nashira pratar betydligt oftare, Vega hon pratade mest när hon var missnöjd och kände sig bortglömd, Nashira pratar mest hela tiden, allra mest när vi är ute och går, då låter hon som en gris. De har samma "stora" glädje för mat, Vega har nu kommit över sina aversioner mot mat, det tog bara fyra år, nu försöker hon istället stjäla Nashiras mat. Vega var betydligt mera kavat än Nashira är, när hon liten medan Nashira är betydligt bättre på att koppla av. Fast att Vega hade lite problem med sin av-knapp får jag nog lägga på mig själv, då jag egentligen aldrig gav henne chansen att kopppla av, stackars liten hon fullständigt överstimulerad innan min kära uppfödare tog mig i öronen och sa åt mig att skärpa till mig. Även vid lek är de ganska olika, båda två älskar lek men medan Vega kom tillbaka med leksaken och ville kampa så tar Nashira den och springer i väg med den. Sociala gosgrisar är de dock både två och även ett toalett besök skapar mistlursliknade läten.

En av de bättre dagarna i mitt liv

2008-12-19T22:44:00.003+01:00

Ja detta får verkligen lov att räknas in som en av de bättre kanske till och med bland de bästa. I dag var dagen som jag fick hämta hem min lilla Nashira som nu efter att hon har bajsat, kissat och ätit somnat på mitt knä (Vega sover på mitt andra). Det satt hårt inne att införskaffa en hund till och fler gånger än en gång har jag tvilat på om jag verkligen vill ha två hundar, Vega och jag har det ju så lugnt och skönt, men i sommars när Hilda var här försvann alla såna tvivel, de hade så roligt ihop.

Det andra underbara som hände idag var att vi äntligen fick svar på varför Vega har varit hängig under hösten. När vi var på Strömsholm i onsdag, bestämdes det att vi skulle ta om en del prover och vilken tur att vi gjorde det för den här gången visade de tydligt att hon hade Granulocytär anaplasmos (vad som förut kallades för Erlichios). Så nu är det antibiotika som gäller. Det känns så outsäglig skönt att äntligen veta vad det är som gör att hon inte är sitt vanliga jag och att vi nu kan med rätt behandlig fokusera på hon ska bli bra igen. Tack alla ni som har tröstat och stöttat under den här tiden.

Bilder på Nashira kommer snart det lovar jag.

Utmaning

2008-12-03T19:02:00.002+01:00

Hittade denna utmaning på Stines sidan och måste säga att jag tyckte att den var ganska rolig plus att jag nu har riktigt tråkigt.

OM DU ….

…. hade varit en hund, vad hade du varit för ras?

Gjorde ett test på Stv:s hemsida, ganska nyligen och där blev jag en Engelsk bulldogg, så här beskrev de det: Bulldoggen är en cool livsnjutare av rang. Den ser tuff ut, men har inte riktigt koll på vilket skrämmande intryck den kan göra på såväl människa som andra hundar. Den börjar aldrig ett slagsmål, det behöver den inte. Tvärtom så förväntar den sig att alla är lika fredliga som sig själv. Bulldoggen lever under devisen "peace, love and understanding annars får du riktiga problem". Skulle den dock mot förmodan hamna i slagsmål är det bara ett som gäller; vinna eller dö. Många skulle nog kalla bulldoggen för den perfekta hunden, lugn och sansad. Den skäller nästan aldrig. Och sist men inte minst, en bulldog älskar att åka bil, tåg, båt eller flyg. Den är lättskött och behöver inte alltför mycket motion. Hoppas att det inte stämmer helt. I andra tester har jag blivit collie och eng. cocker spaniel och jag vet inte vilket av alternativen som är värst.

… fritt fick välja ett annat yrke än det du har i dag, vad skulle det då vara?

Heltidsstudent, fast det är väl inget yrke så kultursekreterare eller någon annan form av adminstratör.

… ensam fick fatta beslut om tre saker som ska gälla i hela världen, vad skulle det vara?

1. Att alla förskolor och skolor hela världen jobbade med att höja självkänslan på alla barn samt ge dem en demokratisk värdegrund att stå på.
2. Att alla ska få uppleva hur det är att vara älskad på ett icke-destruktivt sätt.
3. Att alla jobbade för en bättre miljö.

… vann tio miljoner, hur skulle du använda pengarna?

Det första jag skulle göra att göra mig skuldfri, sen skulle ett lite hus/torp inhandlas och efter det blev det en miljöbil. Efter det skulle jag fixa ett schyst sparande, ge bort lite pengar, åka på en massa roliga hundaktivteter och om det efter detta fortfarande finnas pengar kvar så skulle jag fixa plugga lite och göra om min kandidat till minst en magister i filmvetenskap. Ja just det jag skulle även inhandla fina träbostäver och siffror till min förskola.

… endast fick äta en enda sak resten av ditt liv, vad skulle det vara?

Ett mycket svårt val antingen flingmix och mjölk eller spagetti och köttfärssås.

… också bara fick dricka en enda sak, förutom vatten, vad blev det då?

Brämhults jordgubbs och apelsinjuice, så god att jag ibland drömmer om den.

.… bara fick äga en enda hushållsmaskin, vad skulle det vara?

Kylskåp, annars får jag ju ingen kall mjölk och juice.

… bara fick använda en enda annan teknisk pryl, vad skulle det vara?

Mobiltelefon (telefon, kalender, TV och internet i ett)

… vidarebefordrar den här utmaningen, hur många tror du nappar?

vet inte beror på hur många som har lika tråkigt som jag, men syrran kanske och Annelie samt Jenny vore ju roligt.

Nashira 6 veckor

2008-11-30T18:39:00.003+01:00

Bild från gårdagens besök. Valparna var väl inte så väldigt samarbetsvilliga men med lite äppelkaka lyckades vi till slut få till det.

var och hälsade på min lilla stjärna

2008-11-30T09:54:00.002+01:00

I går var jag och Madde och hälsade på våra efterlängtade valpar och som vanligt hade vi den fantastisk tajmingen att komma precis när de hade busat runt en god stund, så nu var de väldigt trötta. Men det var å andra sidan väldigt mysigt att ha Nashira sovandes i knät, så mysigt att jag vägrade resa på mig när mina ben började somna och rumpan domna. Sen när de vaknade röjde hon och Morris runt som små vildar, det ska bli väldigt roligt att ha de två så nära varandra (5 minuters gångavstånd). Genom att han finns här kommer Vega också få lite avlastning, ibland i alla fall.

Nashira har redan nu en väldans massa namn; Nashira, Shira, Strumpan, Lillstrumpa och Håsan (Martins bidrag). Men Nashira är det namnet som jag kommer att lära in som namnet på henne i hennes öron åtminstone, sen kommer säkert Strumpan komma tillbaka som smeknamn, precis som Annelie föreslog. Min stora stjärna har även hon en hel drös med smeknamn, till en början kallade jag henne väldigt länge för valpen, vilket beroende på att schäfern som jag hade haft innan kallade jag för Tanten. Sen fick Vega smeknamn som Spindeln (Stines bidrag), Fia-Lotta (då hon är en riktig Fia-Lotta), Bus eller Mys (beroende på vilket humör hon var på). Av dessa är det Spindeln som har hängt med längst och som fortfarande kommer upp ibland och jag kan tänka mig att det kommer bli samma sak med Strumpan. Här hemma kommer det alltså bo en Nashira och en Vega men även en Strumpa och en Spindel

Nashira blev en Strumpan!!!

2008-11-21T21:44:00.004+01:00

Ja, ni läste rätt, jag har bestämt mig för Strumpan. Det känns helt otroligt att jag faktiskt har bestämt mig, men det satt hårt inne, men till slut vann Strumpan hela mitt hjärta med sitt fina huvud, utmärkta front och sin otroliga nyfikenhet på allt och alla. Så det blir en Strumpa och en Morris som flyttar hit till Åker, de två kopiorna. Återstår väl dock att se om jag lyckas omvandla namnet Strumpan till en Nashira... När jag skaffade Vega så var jag helt inne på att hon skulle bli en Ilsa efter Ingrid Bergmans karaktär i Casablanca och så blev det ju inte. Redan när jag var nere och tittade på henne vid fem veckor och bestämde mig för henne så insåg jag att det inte skulle bli en Ilsa, Vega var ett så bra namn redan. Tack vare namnet Vega ville jag nu ha en till stjärna och så blir det en Strumpa! Så det kan gå.

Jag måste ge en hel del cred till Martin i hjälp av valet som hjälpte mig att bolla, man framför allt hjälpte mig att genom detta bollande inse vem det var jag faktiskt ville ha. Tack Martin!!!!

Vega var och simmade idag, så det ska bli spännande att se hur hon rör sig i morgon. Mycket bra är naturligtvis det som jag hoppas på, vem skulle inte göra det. Nästa vecka står både massage och sim på schema och om allt går som det ska hoppas jag på att hon ska få springa lös snart, det är sjukt längesen jag såg min hund springa runt, runt i cirklar i skogen och jag längtar outsägligt mycket efter att få den synen igen. Så håll nu tummarna för att allt på väg åt rätt håll.

sjuk och eländig

2008-11-18T17:32:00.003+01:00

Gjorde ett tappert försök idag med att gå till jobbet, men redan efter lite mer än två timmar fick jag ge upp och pallra mig hem till sjuksängen, inte riktigt vad jag hade lust med. Men det finns väl inget elände som inte har minsta lilla guldkant och här den stor: jag får ligga och grisa med min underbara lilla skrutthund och det är nog den bästa guldkant som finns. Å andra sidan har DVD:n gått sönder, så jag hänvisad till för- och eftermiddags TV, inte bra! Hoppas på en snällt tomte i år.

Vega har sen i fredags inte ätit Rimadyl så nu ska vi se om hon är frisk, hoppas hoppas. Det skulle vara obeskrivligt skönt om hon bara skulle ha rehabbiten kvar. På fredag ska vi till Anna och simma igen så då får vi se hur känns i vattnet och framför allt efteråt. Jag ser fram emot det med skräckblandad förtjusning. Hon känns fräsh men jag tycker att det är så himla svårt att se, har nästan glömt hur hon rörde sig innan allt detta skit drog i gång.

Nej, nu ska jag fortsätta tycka synd om mig själv och tröstäta en kanelbulle.

Jag kan inte bestämma mig

2008-11-17T17:33:00.005+01:00

Det är fullständigt hopplöst jag vet vilken av de små sötnosarna som ska bli Nashira det är ju helt omöjligt att bestämma sig. I helgen har jag varit där och tittat på dem två gånger och jag blev mindre klok för varje gång som jag var där. Med Vega var det så enkelt hon bara sprang i mitt hjärta och det fanns inget alternativ, det var hon eller ingen, eller jag det är en sanning med modifikation för om jag nu inte hade fått henne hade jag ju fått ta den som jag blivit tilldelad, men det var henne jag ville ha och jag hade den stora turen i att det var henne jag fick äran att köpa. De här är än så länge så lika i temperamentet att det är svårt att plocka ut någon på det och sen är de bara fyra veckor så hela deras personlighet har väl inte framträtt än. Det är andra detajler som skiljer dem åt, ett kortare kors där, en hög svans där, ett söt huvud där och så vidare. När jag lämnade valparna i fredags kändes det som om jag var säker på att jag ville ha ettan eller tvåan, men sen i söndags när jag åkte var det Strumpan (eller vitan som hon kallas av Katarina) som låg bäst till. Undermedvetet har jag styvnackat vägrat titta på Strumpan eftersom alla som sett bilderna tycker att jag ska ta henne för att hon har en så cool täckning, men i går när med svansen högt upp i luften gick fram till Jozzan och började busa med henne fick jag lov att omvädera henne och i natt har jag till och med drömt om Strumpan och det har än så länge inte hänt med någon annan valp så det borde ju betyda något. Jag måste helt enkelt åka dit igen och se om jag blir klokare då. Hmpf... det där trodde jag ju inte ens själv på.

Morris som bo hos mina hundvakter Chrille och Madeleine.

vilken dag...

2008-11-07T19:04:00.002+01:00

I morse var det dax att se om Karins tips om att lägga fleece på vindrutan skulle leda till att jag slapp skrapa rutan och resultatet var både ja och nej. När jag tog bort fleecen fanns det så klart ingen is men på mindre än två minuter hade den kommit så snart jag lämnat Vega hos Madde fick minsann skrapa rutan i alla fall. Suck...

Jag tillhören av de miljömedvetna idioterna som inte ställer min bil på tomgång med jag skrapa bilrutan och jag minst sagt irreterad på alla andra som gör det och idag när jag kom ner i bilen var det inte mindre än FEM bilar som stod där och spydde ut avgaser, en satt dessutom i bilen och bara väntade på att isen skulle försvinna!!! Vilken idiot!!! Förvisso är jag långt i från så miljömedveten som jag skulle vilja vara, till exempel cyklar jag på tok för sällan till jobbet och jag slavrar med källsorteringen med jämna mellanrum plus en hel del annat slarv men min gräns går i alla fall vid att skrapa bilen med tomgången på.

På jobbet i dag hade vi en riktigt mysfredag trots att det bara var jag och Karin som jobbade idag så gick det alldeles utmärkt eftersom personalfrånfallet matchades av barnbortfallet. Dagen var en sån där toppen dag då man bara kunde ägna sig åt att mysa med de små och se på när de leker de mest fantastiska lekar. Jag trivs verkligen helt fantastiskt bra på mitt nya jobb och min barngrupp är hur härlig som helst, trots alla trostiga tvååringar.

Vega var och simmande idag och hon gjorde sitt bästa simpass någonsin, jag var så stolt över henne. Hennes simteknik blir verkligen bara bättre och bättre och trots att hon avskyr den där bassängen kämpar hon på vattnet med siktet inställt på rampen. Nu ska vi göra en paus en simmandet i två veckor eftersom hon kliver in i höglöpet och Anna inte vill lägga för mycket press på kroppen då. Under tiden vi väntar in nästa simpass och att hon ska sluta löpa så får vi öka promenaderna i längd så nu kan vi gå i cirka 40 minuter. Detta ska dock ske klokt så början och slutet av promenaderna ska ta det lite lugnare och ingen del av promenden ska ske i något supertempo. Det ska bli så roligt och elljusspåret ska nu bli vår bästa vän, upplyst, lite skog och det fyrtio minuter nästan exakt att gå runt. Nästa vecka ska hon också sluta äta rimadyl och så mitten på vecka 47 får vi veta om det dax för ny trip till herr vetrinär. Hoppas inte.

Träningstisdag

2008-11-05T19:55:00.002+01:00

I går, håll i er, i går var vi och tränande på klubben!!! Det gick i och för inte så bra, det var lite svårt att jobba med Vega eftersom jag inte kunde dra upp utan fick nöja mig med godis som belöning och det är ju inte alltid den belöningen man vill åt eftersom den är dämpande. Då hon inte får springa runt som en tok, går det inte heller att träna utan koppel, det är kan vara nog så svårt i vanliga fall så nu när hon inte har varit lös på måååånga veckor så skulle det nog var omöjligt. Positionen sitter inte så bra som jag skulle vilja än, vilket gör att den fortfarande är enbart hänvisad till köket och på andra störningsfria platser. Med allt detta i faten så sket i vi lydanden och tränade handling och det gick väl så där kan man väl säga. Jag skulle vilja få henne att se lite gladare ut i ringen det var mycket svårt att träna när jag inte kunde dra upp henne, men jag är väl ganska nöjd.

Fick även känna lite på Karins Classic i andra änden på utställningskopplet, det var roligt men hon tyckte nog att jag var en konstig tant som ville att hon skulle jobba framför mig i stället för vid sidan av mig, men hon fatta fort och svansen kom i gång ganska så på en gång. Åhh vad det ska bli roligt när Vega helt återställd igen och jag lovar dyrt och heligt att aldrig mer att allt det enkla varddags jobbet som vi vanliga fall sysslar med som vi inte kan gör nu. På fredag är det sim igen, stackars Vega, det är tur att hon inte vet vad som väntar henne.

Back on track

2008-11-03T16:52:00.002+01:00

Idag kom täcket som vi väntat på och jag måste säga: oj vilken snabb leverans! Jag fick tummen ur och beställde det i lördags och idag kom det på posten. Vi valde det nya nättäcket som de kommit med eftersom jag ville ha ett täcke som hon kan på sig inomhus och som vi kan använda hela året plus att jag redan har två vintertäcken så hon kan ha detta under dem. Anledningen till att vi köpte täcket är för att vi fick det som rekommendation av vår veterinär som ett komplement till rehabliteringen. Vi valde storlek 64-67 vilket kanske kan upplevas lite stort men det var så stort vi behövde för att de skulle täcka låren ordentligt. Bilden är inte så snygg och man skulle kunna tro att hon verkligen avskyr sitt nya täcke om man ser till hur hon ser på bilden, men hon ligger faktiskt här nu i sin nya "pyjamas" och sover.

Jag, Madde och Maddes barnen (de lekte dock mest med Alvas och Elsas leksaker så spännande var det inte med valpar) var och tittade på valparna i lördags och de var bara så söta. De hade börjat kisa lite grann med nått öga var. Medan jag satt där bland valparna satt jag funderade över vilken av de fem tikarna som kan komma att bli Nashira och flytta hit några dagar innan jul, men det är faktiskt ingen av dem som jag känner lite extra för än, något jag är väldigt stolt över eftersom det är lite svårt att se deras olika förtjänster riktigt än, nu är de mest bara söta. Men om cirka två veckor ska jag dit igen och pussa på dem då hoppas jag att jag åtminstone har en aning om vem Nashira är. Bilder för er som vill se finns på Dhawati-länken.

Simning

2008-10-31T19:01:00.002+01:00

I dag var vi hos Anna och simmade, Vega var inte glad eller ja när hon väl slapp ur basängen var hon överlycklig, hon gillar verkligen inte att simma. Trots att hon verkligen avskyr detta påhitt är hon så väldigt duktig på att simma och jag blir så stolt över henne. Hon kämpar verkligen på där i basängen, allra bäst simmar hon om hon får fokusera på rampen, så desperat är hon att komma därifrån, men duktig som hon är accepterar i princip allt som hennes matte tvingar henne till. Nästa simtid har vi om en vecka, vi vill inte gå för fort fram med tanke på hennes långa vila och att hon desutom löper spelar också in. Under tiden ska vi roa hos hemma vid med mjuk massage och halvtimmes långa koppelpromenader. Gissa om jag börjar bli redigt trött på de ställen av Åker som jag kan passera på en halvtimme??? Om jag inte ska dö av tristess så kommer behöva ta bilen för att gå en halvtimme snart, och det kommer ju inte var lite fånigt.

När det gäller icke-hundrelaterade saker i mitt liv har jag nu börjat läsa boken Utskälld som handlar om hur man skäller på barn i förskolan och skolan. Det är mycket bra och aldrig har jag mått så fysiskt dåligt av att läsa en bok, den får en verkligen att tänka efter. själv tycker jag naturligtvis inte att jag skäller alls mycket på mina änglar men jag undrar verkligen om min uppfattning av mig själv är korrekt så jag har nu bestämt mig för att föra en ordentlig logg över alla mina förmaningar och skällningar till barnen och förhoppningsvis kliva ut ur detta som en betydligt bättre pedagog.

Jag behöver få en spark i baken...

2008-10-30T19:00:00.003+01:00

Jag har blivit så lat och så seg, till viss del kan jag skylla på att börjat nytt jobb (det är märkligt hur länge den ursäkten funkar), Vegas muskelinflammation och ja där tog väl tog väl ursäkterna slut och ingen av dem är något att hänga i en gran när det gäller den brist på träning och då framför allt lydnadsträning. Min fina hund som i över två har varit nästan klar för lydnadsklass ett har ännu inte blivit klar. Man kan ju tror att det skulle bero på att hon är en vinthund och obildbar, men så är inte fallet dels tror jag inte på att någon hundar är obildbara, kanske lite svårmotiverade men absolut inte obildbara, och dels så gillar Vega köttbullar och gör nu vid en ålder av 4 och ett halvt nästan vad som helst för dem, så det är verkligen inte anledningen. Tyvärr finns det ingen annan anledning än att jag är lat. Jag skulle behöva gå en kurs för att få lite motivation och en rejäl spark i min numera växande bak (Vegas skada har inte bara minskat musklerna på henne utan även utöka fettet på mig). Men kurser kostar ju som alla vet pengar och i regel kostar de riktigt bra kurserna riktigt mycket pengar och nu när Vega och jag kliver in i ytterligare en rehab.period så kan jag säga att riktigt mycket pengar existerar inte här hemma, men det viktigaste är ju att hon bli som vanligt igen. Nu har hon så lite muskler att jag skäms när jag ser henne. Men i morgon börjar rehabiliteringen, då ska vi till Anna och simma.

Åter till lydnadstorkan här hemma vid, jag började som jag skrev tidigare med positionsträning och allt gick mycket bra tills jag glömde bort att jag hade kommit i gång igen med träningen och förpassade min feta bak till soffan och repriser av Two and half men (ett program som inte ens innehåller hundar). Jag är ett hopplöst fall. Jag skulle behöva en kille som gillar lydnadsträning, på så vis skulle min spark i bak även komma med samtidigt som jag fick en förhoppningsvis hjälper till diskar. Ha! Vilket önsketänkande. Nej nu ska jag ta min bak ut ur soffan och plocka fram ett par köttbullar ur frysen så att jag jobba lite med klickern sen.

Muskelinflamation

2008-10-29T14:57:00.002+01:00

Vega har som en del redan vet varit både lite halt och lite stel under hösten, vilket har både för min och för Vegas del varit mycket frusterande för man lov att säga, det är nu alldeles för längesen som jag gick en långpromenad i skogen med Vega löst springande runt omkring mig. Till en början tyckte jag att det var inte så farligt utan lät henne vila, men det ville liksom inte ge med sig så för ett tag sen gick i vi i alla fall till Herr veterinär aka Mårten för att se vad det var som orsakar denna stelhet. Mårten drog flera liter blod från Vegas lilla ben och när tillslut alla prover kom tillbaka (allmän blodbild, borrelia, erlichios samt en koll av muskelenzymerna) visade det sig att allt var normalt (mycket skönt) och hon med all sannorlikhet bara har en liten vanlig muskelinflamation. Så nu är det rimadyl och rehablitering i form av sim och massage som gäller och vem vet snart kanske jag har Vega busandes runt mig i skogen istället för som nu snarkandes bredvid mig i soffan, min stackars lilla tjej.

Ska åka och titta på valparna igen på lördag och veckan har nog aldrig släppat sig fram så långsamt.

Nashira och Lövudden 2009

2008-10-26T10:45:00.007+01:00

Valparna har kommit eller ja det var nästan en evighet sen de kom då den sista av de små skruttarna såg som dagens ljus kom strax innan lunch i måndags. Det var en liten Morris och fem stycken små underbara flickor som anlände och någon av dessa fantastiska flickor ska bli min lilla Nashira bint Rafiiqa (Hon som kommer med goda nyheter dotter till vän, blid, mild vänlig, ädel, (Rafiiqa har som ni ser flera olika betydelser)). Jag är mycket nöjd med namnet och det är dessutom en stjärna precis som Vega, så nu har jag två stycken stjärnor!!!! Som jag har hoppats på att det skulle bli många tikar så att min Nashira inte skulle bli en bli Navid, jag sänder ut mitt allra finaste tack till Katarina som verkar vara alldeles ypperlig på att få precis vad hon "beställer", Marie Grape som bett till guden som gör många tikar och till Niili som uppenbarligen har mest X-kromosomer i sina spermier. Vem av gullungarna som blir Nashira återstår att se.

I går hände något som först gjorde mig överlycklig och exalterade och sedan gav mig lätt panik. Jag blev tillfrågad av Svenska Salukiringens styrelse om jag ville vara sammankallande för Lövuddenkommitéen och jag sa naturligtvis ja.Vilken otroligt spännande utmaning att ta tag i, att vara en nyckelpersonerna i vår största utställning under året, men samtidigt måste jag säga att allt ansvar skrämmer mig men som sagt vilken utmaning... Jag hade grämt ihjäl mig om jag inte tagit den. En sak kan i alla fall säga, jag vet nu när min sommarsemester kommer att ligga.

Valpbilderna är tagna av Katarina Widström.

Positionsträning

2008-10-14T18:19:00.005+02:00

Då vi inte får konditionsträna, så måste vi hitta på något annat för annars bli matte galen och Vega lite understimulerad vilket i sin tur gör mig än mera galen och blir jag galen får Vega ännu mindre stimulans vilket leder, ja ni ser hur hjulet kommer att snurra på tills det att jag måste spärras in i ett madraesserat rum och även om jag just nu är lite hösttrött så känns inte den tanken så himla kul. På grund av rädslan för denna snöbollseffekt (och för att det är kul) har jag nu tagit tag i fotposition och den är bitvis bedrövlig så det var verkligen på tiden. Med hjälp av klickern och tretusen köttbullar hoppas jag nu att Vega ska få en position värdig en bordercollie. Än så länge är det köket som gäller det bara är köksluckorna som kan störa koncentrationen på både mig och Vega. Men från och med tisdag kommer jag nu att ha stadig träningssällskap i Karin från mitt jobb med sina spaniels och Madde, förhoppningsvis kommer även Lina vara med att träna och då är vi ju nästan i en riktig stor träningsgrupp.

Hantering är något som jag den senaste veckan har funderat mycket kring dels på grund av olika artiklar i ämnet som jag läst, bland annat en på min underbara Annas kursblogg, men också för att det har smygits sig in i konversationer lite varstans. Det faktum att Vega acceptera i princip all form av hantering är något som jag är väldigt nöjd och ska helt klart se till även nästa lilla skrutt klarar, men när jag ser tillbaka hur jag har lärt in detta hos Vega blir jag lite tveksam. Hur gjorde jag och var det verkligen jag som lärde in det? Min slutledningen har kommit att bli att jag har nog mesta dels förstärkt det som redan fanns, det vill säga hennes tålamod att acceptera de flesta dumheter som jag kan tänkas hitta på, så jag får väl hoppas det blire lika lätt med nästa. Sen har jag även funderat kring vad som jag anser ingår under orden klara av hantering. Först och främst är det att jag ska kunna klämma och känna igenom hunden, klippa klor, göra rent öron och tänder med mera, men också att hon ska klara av att andra människor kan göra detta, att barn kan ta i hunden, bli buren och troligtvis en massa andra saker, så nu ska verkligen funder kring vad jag vill ska ingå i de orden och göra en lista så att jag vet vad den lilla ska få träna på. Vad ingår i orden klara av hantering för er?

2008-10-12T15:39:00.002+02:00

Ibland börjar jag tror att det finns en högre makt som har någon typ av illvilja gentemot mig, men trorligtvis är det enbart ett fåfängt hopp om att jag betyder mer för universum än vad jag egentligen gör. Min helg kunde ha börjat bättre, men det visade sig att sig att min sista uppgift på jobbet gav tydliga förtecken för vad som skulle komma. Efter jobbet tog jag min lilla skrutt Anna för massage och det var precis som jag anade, hon är stel i större delar av kroppen främst ryggen, ingen större fara det är ju inte som om hon kommer att död eller något men lite pyssel och omvårdnad kräver det. Med all sannolikhet beror detta på att hon fick gå från toppfrom till vila så fort när jag insåg att hon var överansträng i en muskel i höger framben, men nu ska jag tillsammans med Anna pyssla om henne så att blir föjlsam och gosig igen i alla muskler igen. Fast jag måste erkänna att ibland undrar jag om det inte vore bättre om jag inte var så himla uppmärksam på minsta lilla avvikelse i hennes rörelsemönster, bättre för mig alltså, inte för Vega.

Helgens största irratiationsmoment var dock att avlopet för jag vet inte vilken gång i ordningen blev totalt igenkorkat, självklart kan detta inte inträffa en vardag så att manslipper vara hemma när de kommer och fixar och självklart kan det inte inträffa när badrummet är skinande rent eller när man inte ser ut som en fetklump (smutsig) och självklart måste jourkillen vara ursnygg. Är det verkligen så man vill att en ursnygg kille ska komma in i ens liv även om det bara är för en kort stund, men jag hade önskat att jag inte varit smutsig, haft stökigt hemma och mitt fel hemma inte skulle ha varit något så osexigt och äckligt som stopp i avloppet. Men något bra har åtminstone kommit av mitt stopp, jag har städat mitt badrum så nu skiner det så att man bländad av det.

ny blogg

2008-10-06T19:24:00.002+02:00

Skapade idag en ny blogg åt Vega där jag kommer att löpande publicera alla hennes resultat. Tyvärr stämmer inte kronologin helt då jag vid två tillfällen råkade hoppade över ett resultat, men alla hennes bedrifter finns nu dock samlade.

sjuk och lägganden

2008-10-02T18:14:00.003+02:00

Jag är sjuk på troligtvis ett av de nesligaste sätt som man kan bli sjuk. Förskyld med feber sådär halvsjuk egentligen, det vill säga att när man ligger framför TV:n eller läser en bok så tror man att man är så gott som frisk, men så försöker man gå ut med min strackars Vega och inser att nej, det fanns ingen som helst ork i hela kroppen, för den har runnit ut med allt snor. Jag hatar att var förskyld!!!

Men till den ljusa sidan med denna travliga åkomma, aj det finns faktiskt en, jag har tagit i tag i Vegas läggande, någonting måste jag göra och Vegas läggande är allt annat än befäst. För att få det befäst skyndar jag nu väldigt långsamt då jag flera gånger tidigare har trott att det har varit befäst men haft ack så fel. Nu är vi tillbaka till köttbullar och klickern samt total tystnad, detta fungerar utmärkt, inte så stor överraskning Vega älskar köttbullar. Nästa steg blir att få in ordet jag funderar dock på att byta ut LIGG mot något annat då jag oroar mig lite för att jag kanske har förstört kommandot. Vi måste verkligen ta tag i träningsgruppen så att jag får några att bolla med om hur jag ska göra när jag kör fast. Skulle vilja gå kurs för en riktigt bra instruktör och få inspiration samt en rejäl spark i baken. Vi var några stycken som övervägde att hyra in Memea Molin för en lydnadskurs över en helg, men vi måste bli åtta stycken för att det inte ska bli hur dyrt som helst. Måste ragga lite folk med andra ord. Kanske skulle engagera mig lite i den lokala kennelklubben för att få lite inverkan på vilka gästinstruktörer vi kan plocka in.

Passivitetsträning i Hjorthänget

2008-09-28T19:30:00.002+02:00

Idag tog jag och Madde plus lilla Emil hundarna till hjorthänget i Mariefred för en lugn promenad full av passivitetsträning. Man kan verkligen fundera kring om det finns något bättre ställe att träna passivitet än ett häng fullt av hjortar? Vega tyckte att det var väldigt jobbigt att uppföra sig i hänget kan jag medge, men samtidigt var jag väldigt stolt över henne. Visst hon blev halv/helgalen när hon såg hjortarna, men hon lugnade ner sig snabbt, så pass att hon till med tog emot godis när hon fick beröm, och det trodde jag nog inte. Hon klarade dessutom att ta emot instruktioner (ja, inte när hjortarna var mitt framför näsan på henne så klart) men annars tillräckligt mycket för att jag fick henne att gå fint i koppel. Duktiga hund, men hon var trött efteråt. Med denna lyckade passivitetsträning i bagaget har jag bestämt att vi ska åka dit betydligt fler gånger och jobba med henne.

Medan vi strossade runt där i hänget så började jag Madde och fundera kring valparna och hur det blir när de äntligen kommer. Jag tycker att det är så viktigt att de (Vega och valpen) lär sig vara utan varandra. Vega kan redan vara ensam, men det är, enligt min mening, minst lika viktigt att valpen kan det. Inte minst för att det kommer underlätta motionen av Vega. Men sen kommer gisslet av att bo i lägenhet in. Hur mycket kommer den lilla låtan när jag tar med Vega ut och hur mycket kommer Vega protestera när hon är den som blir kvar lämnad, framför allt eftersom Vega har ett mycket fint "trackrecord" av protestera när hon blir kvarlämnad. Vet inte riktigt hur jag ska jobba med detta problem än men jag har ett par veckor till att fundera ut det, så det gäller väl att sätta på sig stora tänkarmössan nu.

Förslag någon?

det finns valpar i magen!!!

2008-09-22T17:36:00.002+02:00

I fredags kom besked som jag längtan så mycket efter, Hilda är dräktig!!! Förvisso misstänkte vi det redan innan ultraljudet men att få det bekräftat vara underbart. Enligt ultraljudet skulle det finnas minst sex valpar i den lilla magen så en liten valp kommer nu med all säkerhet att flytta hem till mig strax innan jul, det måste ju vara världens bästa julklapp.

Jag vill också passa på gratulera Jenny och Tea som igår inte bara vann en LC-tävling med hela 50 startande salukis utan ävenknep titeln Årets LC-saluki 2008. Ett stort grattis till er båda.

Hälta, "monsterschäfrar", med mera

2008-09-14T16:15:00.014+02:00

Vega är halt igen och ja ni läste rätt. Inget alarmerande dock men vila kräver det i allafall och gud så tråkigt det är. Men nu kan jag säga att jag är väldigt glad att jag inte anmälde till såväl Norge som Falköping, vi hade ju ändå inte kunnat delta, men vi ska heja på alla fantastiska hundar hemma ifrån soffan istället. Det hade dock varit kul om någon av alla sportkanaler hade kunnat visa den troligtvis mycket spännande säsongsavslutningen i Falköping. Tänk det Lure Coursing i stället för golf eller något annat minst lika tråkigt, men innan det händer misstänker jag att för längesedan ligger dö och begraven så i stället får jag förlita mig på sms-rapporter.

Större delar av helgen har jag spenderat med Sandra, yngsta dottern på knl Ängsbäcken, medan hon har varit hundvakt på alla vovvarna. Trots att jag sagt att det inte kommer bli någon mer schäfer för min del, jag känner att jag nu har hittat rätt i mitt rasval, så måste jag erkänna att jag blev lite kär inte minst i Rizzo som är som en enda stor nallebjörn hela han, men även lilla grå charmade mig, så söt. Men rent realistiskt vet att jag att så vidare det inte kommer in en man i mitt liv som kommer ta hand om all träning som en "monstervovve" kräver så kommer jag troligtvis aldrig inför skaffa mig en schäfer till. Missförstå mig rätt, jag älskade verkligen min Foxy och hon passade mig utmärkt men då jag inte är villig att kompromissa när det gäller kvaliteten på min hund så inser jag att en ny schäfer skulle kräva mer tid på brukshundsklubben än jag är villig att ge den och sen får man ju inte tävla Lure Coursing med dem och det måste man ju tillstå är kanske deras största fel. ;-)

Fr. vänster Rizzo (Ängsbackens Ritto), Rutan (Ängsbackens Tuija) och lilla grå (Ängsbackens Ally)

Ute på Ängsbacken har jag också roat mig med att med att baka (eller ja i ärlighetens namn bakade mest Sandra) kokosbullar, det vill säga bullar med kokosfyllning, vi hade ingen kanel och ingen av oss kände för att gå och låna hos någon granne. Sandra och jag kom även in på diskussionen killar, vi tjejer gör ju gärna det och om vi kom fram till så mycket vet jag inte men att det inte vore så dumt att ha en inte minst av pratiska skäl kom vi fram till. Men just nu måste jag säga att längtan efter min lilla valp är betydligt större än längtan efter allt annat.

Lek på Djurgår'n

2008-09-03T21:34:00.002+02:00

Medan jag log i soffan och hade fruktansvärt tråkigt så funderade Jenny på vem hon skulle lura ut till Djurgår'n för att leka med Tea och Khira, som ni kanske förstår av rubriken så blev det till slut jag som blev utlurad, vilket man måste konstatera gav träning både för mig och för hunden. För Vega genom lek med Tea och Khira och för mig genom att jag fick köra i Sthlm något somjag måste erkänna att jag i regel till varje pris försöker undvika, men det gick faktiskt bra till min stora förvåning.

Vega har en tendens till att låta en hel del när hon leker och det är det ju inte alla hundar som uppskattar. Till en början idag var det kapplekar som gällande men när hundarna hade jagat färdigt så försöker Vega dra i gång nästa del av leken vilket i hennes fall gärna består av en slags rumpbrottning och för att få med Tea i den leka så ger hon ifrån sig sina mörka läten enda ner ifrån magen och jag kan meddela att Tea precis som många andra salukis inte alls tycker att dessa läten inbjuder till lek utan snarare brukar de få motsats effekt. Ibland brukar jag fundera varifrån de där läten kommer ifrån början, om det är så att de kommer av att hon har lekt så mycket med andra raser och en hel del som låter vid lek eller om det bara är så att hela hennes talförhet kommer fram vid dessa situationer. Något svar kommer jag troligtvis inte få och inte blir särdeles mycket klokare på att fundera men det är ganska roligt.

Slutet på LC säsongen

2008-09-01T18:06:00.003+02:00

I går avslutade vi LC säsongen med att komma på en delad 14:e plats av 37 startande hundar, inte dåligt för man lov att säga men långt i i det efterlängtade sista certet, men nästa år så... Att se skruttan springa igår var dock betydligt roligare än det var i Sundsvall, den här gången var det i lyste glöden i ögonen och drivet fanns i sprången. Första loppet sprang med Xass Farah Cleopatra och fick ihop 79,5 poäng. Trots de höga poängen så hade hon 18 hundar framför sig efter omgång ett och det var jämnt vill jag lova ledande hund (Caravan Yaz Yasirah) hade 85 poäng och den hunden (Afking's Isis al Caravan) med lägst poäng som fick startat i omgång två hade 75 poäng.

I lopp två fick hon springa med Samira, Khalils L'irq al Lulu, som hon sedan kom att dela sin 14:e plats med. Själv tyckte jag att lopp ett såg bättre ut än lopp två för Vegas del men mycket ödmjukt måste jag erkänna att jag är en mycket stor novis när det gäller bedömning av LC och glädjande nog får vår del så hade jag fel då hon fick 83 poäng i lopp två och klättrade därmed upp till en 14:e plats.

Men nu är som sagt LC-säsongen över för vår del och det känns faktiskt ganska bra. Nu ska vi ägna oss åt att komma i toppform inför nästa säsong, genom långa härliga höstpromenader och förhoppningsvis även lite simningen och sen till vintern kommer det förhoppningsvis massor av snö så att hon verkligen får jobba med kroppen och bygga muskler på allsidigt och roligt sätt. Vega älskar att springa i snö. I vinter kommer vi förhoppningsvis också att hämta hem nytillskottet så då blir det lite meckigare att lösa konditionsträningen eftersom den lilla inte ska överanstränga sina muskler, men det kräver bara lite extra kreativitet från min sida. Fram mot april när säsongen börjar ska förhoppningsvis uppbyggandet vara klart så att hon ligger på en bra nivå på en bra nivå under det första provet och resten av säsong 09.

Till sist vill jag gratulera alla er som placerade sig i Stockholm, speciellt Annika och Thea, Barakisch Qarib Ayas, som vann och lycka till i Norge och Falköping.

Jag tror jag håller på att bli galen...

2008-08-25T21:25:00.003+02:00

Sakta men säkert håller jag nog på att förlora det lilla förnuft och mental sundhet som jag har. Och djuret som jag har förtillfället liggandes i sängen gör inget för att hjälpa mig att behålla min mentala sundhet, snarare tvärtom tror jag.

Efter att ha vridit och vänt på alla argument för och emot att åka till Norge på LC har jag bestämt för att inte åka. På emot sidan, var att jag inte tycker Vega är i absoluta toppform, pengar plus en hel del andra bra och mindre bra argument och på för sidan fanns JAG VILL, men i ett försök att vara förnuftig så vann emot sidan och jag var nöjd. Observera ordet var, idag när vi var i skogen och sprang så glimtade den där Vega fram som jag är vann att se men som de senaste veckorna bytts ut mot en lat hund som jag inte alls känner igen. Bussigt va?! Beslutet var inte svårt ändå. Men förnuftigt eller ej så står det fast och lär säkert äta upp det...

Nu laddar vi mot Sthlm om en lite drygt en vecka dit det kommer över 40 salukis, mycket kul och det blir Vegas sista tävling den här säsongen och sen ska vi ladda mot en skadefri och väldigt lyckad säsong -09 vilket blir Vegas fjärde och förhoppningsvis bästa säsong, och då ska vi ta oss till Norge.

Under hösten har nu tänkte att verkligen ta tag i lydnaden och få till en lydnadstävling och ja, jag vet att sagt det förutom men jag ska försöka ta tag i mina nerver och ta oss ut på lydnadsplanen, bara vi får till läggande under gång, hon vill inte riktigt lägga sig när det är blöt och kallt alternativt när hon bara inte allmänt känner för det.

En annan anledning till att min mentala hälsa börjar vackla är att hundar är dräktiga i 63 dygn!!! Jag vill att valparna föds nu och inte om lite mer än åtta veckor, jag vill ha min lilla bebis och pussa på den nu.

Jag har nu hunnit göra två veckor på mitt nya jobb och trivs utmärkt och min stora glädje så är en min kollegor hundidiot även hon. Karin stolt ägare till två eng springer spaniels som hon bland kör jaktprov med kommer bli en av mina träningskompisar bara hon lyckas göra flytten från Sthlm och hit. På mitt nya jobb ska vi även ha dockor till samlingen som föreställer oss själva och nu efter att ha pysslat med min docka i nästa tre timmar (dvs ytterligare en anledningen till jag håller på att mista förståndet) så blev den så här. Visst är den lik mig eller ja kanske inte...

LC i Sundsvall

2008-08-18T19:37:00.004+02:00

I helgen åkte jag, Jenny och Anette upp till Sundsvall för att tävla i LC med våra små grisar. Så sent på fredag kväll stuvade vi in oss i min volvo och åkte upp till Sundsvall. Vi kom i väg lite senare än planerat på grund av att jag är en tidsoptimist och att jag inte kan hitta i min egen ficka, jag åkte fel tre gånger på väg till Jenny. Till slut kom vi i alla fall väg och resan upp gick mycket bra, dvs vill säga mycket flams och trams i bilen, men när vi kom fram till Sundsvall var det dock dax för att köra fel igen och vem var det som satt bakom bilen om inte jag, så klart. Det var överhuvudtaget temat för helgen, Petra kör fel.

När vi kom fram till vandrahemmet, som var mycket trevligt, upptäckte vi att vi hade fått fel kod till nyckelskåpet så det tog lite tid innan vi kunde gå och sova, och värst mycket sömn blev det inte, när vi väl kom in på rummet heller eftersom klockan var så mycket att vi snart behövde gå upp.

Tävlingen låg på Bänkås hoppfält ute på Alnö och för vår del hade jag väl önskat att det varit mer kuperat. I första omgången blev vi lottade med Badavie Irrestible Girl, "Jessie". Det vore synd att säga att det var ett Vegas mest strålande lopp hon gjort, hon tog liksom inte i och poängen blev ju där efter. I nästa omgång spang hon mot Barakisch Roya Bolour. Hon slutade på en 10:e plats av 29 hundar och med tanke på det första loppet så får vi vara nöjda.

Bättre gick det dock för Anette vars Ronja vann i sin ras (Basenji) och blev BIF-5, ett stort GRATTIS till er båda. Vi vill även gratulera Jenny och Tea som slutade på andra plats och Anna och Rasul som fick sist första cert tack vare Rasuls tredje palcering.

Ett stort grattis även till er andra som var där uppe och kom hem ett trevligt resultat.

Gå gärna in och titta på Jessicas fina bilder som hon tog på Vega efter tävlingarna.

Bebisar!!!

2008-08-10T20:58:00.003+02:00

Var idag och hälsade på Vegas moster Khiras valpar. Kanske inte det bästa botemedel för mina valpsjuka, men det var faktist inte så farligt som man skulle kunna ha trott, utan det gick riktigt bra, jag stal inte enda valp. Det beroende dock inte på grund av att de inte var söta för det var de verkligen, vilka valpar är inte det.

Efter att vi luktat, pussat och klämt på valparna så åkte jag och Jenny till Drottningholm och hundöarna där Vega och Tea fick leka av sig och springa kapp med varandra. En mycket trevlig söndag med andra ord.

Valpsjuk mm...

2008-08-09T15:04:00.003+02:00

Hilda har börjat löpa så nu börjar väntan på allvar. Jag är så valpsjuk att jag håller på att dö, vill ha valpen nu och inte december, men å andra sidan så behöver jag öva på mitt tålamod. Om lite drygt en vecka åker Hilda i Finland för att träffa Niili (Dadaelis Nile of Tazillah) och jag kommer att be till alla högre makter som finns för att det ska ta sig, annars måste nästa lopp inväntas och det vore väldigt jobbigt...

Uppladdning för Sundsvall och har också börjat och nu hoppas vi att det ska gå lika bra som på EM så Vega kan knipa ett sista cert och bli champion. Men oavsett (eller ja nästan inga skador bara) hur det går kommer det att bli en kul resa upp till Sundsvall med Anette och Jenny samt Tea och Ronja.

På måndag börjar jag mitt nya jobb och det ska bli väldigt spännande!!! Ska damma av cykeln och fixa till den i helgen så att jag kan cykla till jobbet ett tag innan alltför regn, snö och allt annat som kommer falla ner på våra huvuden entré.

Systarna bus

2008-08-02T15:01:00.002+02:00

Innan Hilda åkte hem tog vår kompis Annika denna fina bild på syrrorna. Tack Annika.

EM

2008-07-28T21:30:00.005+02:00

Kom hem ifrån EM igår eller ja extremt tidigt i morse faktiskt, köerna i Södertälje var horribla, det är sista gången som jag väljer vägen Södertälje istället för att ta den över Katrineholm eller den över Gnesta hem ifrån Söderköping.

EM var fantastiskt och jag har ännu inte hunnit smälta alla intryck och alla fantastiska hundar, jag kom dit i torsdags efter att jag hade firat Emil och Tuva (som fick kläder så rolig är jag) och har sen camperat i Katarinas husvagn fram till i söndags. På fredagen var det lite jobb med förberedelser, provkörning av banan, funktionärsmöten med mera och så naturligtvis invigningen där vi i TEAM SWEDEN fick vara med i paraden och visa upp oss tillsammans med de andra teamen som kom från 14 olika länder. Efter den var det invigningsfest med en fisk som var enormt god, kunde ha ätit massor.

Lördagen var betydligt mera arbetsam kan man lugnt säga, jag var funktionär vid incheckningen på banan två, en lång flack banan med ett par kluriga svängar. På förmiddagen tävlade "kolosserna" (borzoi, hjorthund, varghund och greyhound) hos oss och då flöt allt på relativt bra, vi spräckte förvisso tidsschemat rejält men den som hade skissat fram det skulle jag vilja påstå är en obotlig tidsoptimist. Visst några problem var det, det är det alltid men det var lindrigt speciellt med tanke på vad som skulle komma på eftermiddagen. Allt vi tampades med nu var lite trasproblem, vattenbrist (iof sig nog så allvarligt när det är över 30 grader) och kaffebrist men bara för killarna ute på fältet för vi hade hur mycket som helst.

Sen på eftermiddagen kom whipparna och problemen vet inte om det har något egentligt samband men det kändes så i diskussioner kring lindor, starter, sena starter och gud vet vad mera. Jag var mycket tacksam när vi bytte ras till faraohund då allt plötsligt flöt på enormt bra, förvisso var det till antalet startande en liten ras och det var inga språkbarriärer att överstiga då det bara var svenskar och finnar som antingen kunde svenska eller engelska så det hjälpte ju till. Men trots lite strul och diskussioner och väldigt ömma fötter efter att ha stått en en hel dag så var det oerhört roligt och jag fisk träffa en massa trevligt folk från diverse nationersom jag i normala fall aldrig skulle fått tillfälle att prata med annars.

5:30 ringde sedan klockan på söndagen (aka min och vegas tävlingsdag) och jag var kors i taket klarvaken, eftersom nerverna hade väckte mig en timme tidigare. Sådär hade jag legat och stirrat i taket i nästan en timme när jag gick upp och matade Vega för att sedan värma upp henne innan veterinärbeskitningen, observera att det var den enda svala promenaden på hela helgen. Vi fick en tidig lottning och startde redan i heat 4 tillsammans med en belgisk tik, Barahka Min al Asife. Vega gjorde ett mycket bra första lopp på bana 2. Tiken som Vega sprang med genade en del med det gjorde inte så mycket eftersom Vega då var tvungen att ta i från tårna för att hinna med och det gjorde hon verkligen jisses var snabb hon var. För loppet belönades hon med 233 poäng och låg efter det första loppet 6:a, gissa om pulsen blev ett par slag snabbare helt plötsligt.

När det var dax för lopp 2 som gick på bana 1, en betydligt kortare bana men den var mer teknisk och låg i backe så den var nog så jobbig. Mer än halva banan var dock utom synhåll så det var aningen svårt att se hur sprang men hon startade fint och gjorde ett fantastisk avslut, där hon kom riktigt tajt i de två sista kruvorna som tillsammans bildade ett u och sedan var det full fart upp för backen innan hon kastade sig över trasan och dödade den som mycket att jag fick ta hjälp av startern för att få loss henne. Dessutom sprang hon riktigt fint tillsammans med sin partner Badavie Always Be My Baby Sally som tävlade för Danmark.

För det sista loppet fick hon 244 poäng vilket gav en total poäng på 477 och en snitt poäng på 79.5 per domare. Detta ledde till att hon kom sjua (andra bästa svenska tik) precis bakom Ritzas Qhazada som hade samma slutpoäng som Vega men hon hade en poäng bättre i lopp 2 så med den ynka poängen knep Azza 6:e platsen och därmed den sista pallplatsen. Här ska nu erkännas att trots att jag var /är väldigt glad för Carin och Azzas skull så kändes det väldigt surt att missa pallen med så lite, men nu när allt har landat känns det fantastiskt att Vega slog över 20 av Europas bästa tikar (32 startande), speciellt med tanke på att hon skadade sig i Borlänge och att jag inte var söker på att hon skulle komma tillbaka i tid för EM. Sen skrämde hon mig en gång till genom att nio dagar innan EM göra illa knät, men som tur var det inte i närheten av så illa som det först verkade. Hon var i fantastiskt form, återhämtade sig väldigt fort efter loppen och var inte det minst stel på kvällen ell dagen efter och gav verkligen allt på fälten. Som vi har kämpat för att få henne dit och ett mycket stort tack går till Anna på Mälardalens hundcenter som hjälpt oss med träningsupplägg, massage och simning, hon har verkligen varit en klippa när dte gäller rehabliteringen efter Borlänge. TACK ANNA!!!

Helgen var som sagt fantastisk och nu laddar vi om för Sundsvall om lite drygt tre veckor och då hoppas vi på det sista certet, så håll tummarna.

Vilse

2008-07-15T19:11:00.055+02:00

Började sent i dag så jag bestämde mig för att vi skulle ta en ordentlig långpromenad i skogen innan jobbet. Vi tog bilen och ut mot Flintsjön där jag och Vega har gått flera gånger både själva och med Madde och Amazon, men trots att man har promenerat där fler gånger än jag kan minnas så kan det tydligen gå tokigt. Vid klockan åtta började vår promenad och inte kunde jag tror då att vi inte skulle vara frame vid bilen förrän strax innan elva.

Efter att vi hade promenerat en stund kom vi ner till sjön där det för en gångs skull inte fanns några badgäster, fast å andra sidan vem badar så där tidigt. Här kom det mindre bra beslutet från min sida, eftersom vi hade gott om tid på oss så bestämde jag att vi kunde ta den lilla stigen tillbaka istället för att vända. Det var inte så klokt.

Efter att ha missat den lilla stigen som viker upp mot vägen och vi följt den andra lilla stigen som går längs sjön väldigt länge, nästan halvvägsrunt, så började tiden rinna ut och jag tog det ännu sämre beslutet att lämna stigen och hajka rakt över skogen i hopp om att komma ut på grusvägen igen. Ha! Hit kom vi i stället och vandrade runt i skogen utan att veta exakt var vi var i över en timme.

Under den tiden sprang, gick, travade hundarna om kring och fick en ordentlig genomgång av alla sina muskler på grund av den varierande terrängen. Jag kunde dock konstera att Hilda är lite mer laidback än Vega då hon tog det mellanvarven lugnare och inte toka runt fullt så mycket som Vega gjorde.

Efter att ha vandrat runt där i nästan en timme började jag inse att jag inte skulle hinna i tid till jobbet så fick jag lova att ringa och erkänna att jag var vilse. Men bara en stund senare hittade vi faktiskt en stig som en ledde till en väg. När vi kom ut på vägen inser jag att jag har gått runt och kommit tillbaka på den grusväg där vi gick ner till sjön, lite pinsamt.

Så här glada blev hundarna över att vi hittade rätt.

Efter denna sista tokrus som var det dax för en ordentligt nedvarvning och genomkoll av alla muskler. Och ja, jag kom för sent till jobbet. (ber om ursäkt för den mycket röriga layouten, kunde tydligen inte bättre)

Simning

2008-07-14T20:19:00.008+02:00

I dag efter jobbet hälsade jag och tjejerna på Madde innan det var dax för oss att åka ut till Anna och simma. Hilda som inte riktigt är van vid så burdusa hundar som Amazon tyckte att hon till en början var mycket oförskämd, men lika illa som hon tyckte om Amazon, lika bra tyckte hon om barnen. Efter en stund kom du Hilda att inse att Amazon inte var fullt så farlig som hon såg ut, men samtidigt kan jag förstå att Hilda tyckte Amazon var fruktansvärt oförskämd när hon km rusande emot henne och skällde på henne. I Hildas värld var hon ett monster som troligtvis skulle äta upp henne och Amazons värld som Hilda en surtant som inte alls förstod hennes lekinvit, men som sagt när Amazon hade lugnat ner sig och inte längre propsade på bus och Hilda på tryggt avstånd kollat in henne så gick allt bra och vi kunde sitta där i trädgården och mysa allihopa.

Sen var det sim för Vegas del något som hon gärna tyckte att Hilda kunde få göra istället så till den milda grad att hon började knuffa henne mot mig när jag öppnade bakluckan. Fastväl i vattnet simmade Vega finare än hon gjort någon av gångerna hittills och jag var så stolt och även lite förvånad. Jag är verkligen skyldig Anna ett stort tack för all hjälp med Vega matchning till EM, så hoppas vi bara att det går bra om cirka två veckor. Att Vega ska spring i ett EM om mindre än två veckor har inte riktigt slagit men än tror jag och EM-febern har inte riktigt drabbat mig än, men den kommer väl.

Lövudden

2008-07-13T18:52:00.006+02:00

Nu har vi kommit hem från årets utställningshelgen och vi fick dessutom med hos en liten bonus, underbara Hilda som jag ska få ha äran att ha hos mig i två veckor.

Vega och jag anlände till Lövudden och Katarinas husvagn på fredagkvällen, efter en lång dag på jobbet och en eländig morgon med stopp i avloppet. Men till slut satt vi i bilen och styrde kosan mot Västerås och Lövudden. Välframe blev det lite mingel och väldigt mycket prat.

På lördagen dömdes tikarna (bkl-vet.kl) av Karin Hedberg, knl Kashmani, hanar (bkl-vet.kl) av Lotta Brun, knl Caravan och övriga klasser av Saija Juutilainen, knl Wallaby. Dagen började med att Umer vann hanarnas bruksklass med CK och strax efter var det brukstikarnas konkurrensklass där Vega blev 3:a med CK slagen av sin mor som blev 2:a och Sheemara's Cadidjah Al Shama som vann. Kritiken som Vega fick var: Klassisk tik med utmärkta proportioner i huvud och kropp. Vackert huvud och uttryck. Goda vinklar fram med något väl sluttande mellanhänder. Lagomt sluttande kors och moderat, korrekt vinklat bakställ. I utmärkt muskelkondition. Lätta rörelser från sidan. Självklart var detta en kritik som jag var nöjd med och att hon dessutom blev uttagen att få vara med om att slåss i bästa rörselser och fantastiskt. Sen var det Hildas tur i championklassen som hon vann!!! I bästa tik blev hon sedan 2:a bakom den fina slätthårstiken Barakisch Qabli Advie från öppen klassen. Vilken dag, dessutom blev brosan Uno placerad även han med CK. Tänk att de alla blev placerade med CK och Hilda blev Bästa tik 2 och som inte det var nog så vara Hilda den sista hunden som blev bortplockad från Bästa rörelser. På kvällen sedan var det mera mingel på grillkvällen som vinthundsklubben anordnat.

Söndag gick även den bra för Vega, då vi återigen blev 3:a med CK i bruksklassen men denna gången var det N ch El-Adini Lainah och Caravan Wathaarah som slog oss. Kritiken som vi fick av Saija Juutilainen var följande: Mentalitet: typiskt. 4,5 år välformad tik med fina propotioner och linjer. Utmärkt benstomme. Långt feminint huvud med härligt uttryck. Bra bett och underkäke. Nosparti önskas mera utfyllt under ögonen. Fin lång svans. Välvinklad bak, för rak överarm, mellanhand. Fina långa tassar. Rör sig löst fram, annars rastypiskt steg. Välvisad. Även denna en bra kritik som jag blev väldigt nöjd med men mest glad blev jag nog över det lilla ordet välvisad, det har jag aldig fått annat än på inoff. alla raser utställningar och jag kan säga att det har inte varit lika glädjande då som att få det nu. Men Vega var som en dröm att visa idag, hon var på huget, glad och ville verkligen visa upp sig. Mamma Warda slog vi idag då hon hamnade på en reservplats. Umer hamnade även han på reservplats när han idag blev bedömd av Karin Hedberg och Uno fick en etta men blev oplacerad i den enorma öppenklassen för hanar.

I championklassen fick jag gå in och slåss mot Katarina och Hilda då jag fick visa Saris fina tik Samira (Int, Nord ch, Slc ch Khalils L'irq Al Lulu) när bedömningarna krockade för hennes del. Samira och jag kämpade på men vi kom "bara" fyra efter Katarina. Både Vega och Samira är lättvisade men de är helt annorlunda att visa, jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som skiljer dem, men något är det och det både kul och kanske framför allt nyttigt att visa en annan hund.

Helgen var underbar och det fanns så mycket fina hundar och underbart gulliga valpar att titta på, de söta valparna nedan är Shams och Maja från Ritzas S-kull två bebisar som verkligen vann mitt hjärta. Sen inte var så kul att kliva halv sex på lördagmorgon för att hjälpa till att göra i ordning inför utställningen, kanske inte var höjdpunkten men å andra sidan när det är det mest negativa så ska man verkligen inte klaga och sen får man lite mer insikt i vilken jätteapprat det är att ordna en så stor utställning.

Sist men inte minst vill vi (jag och två trötta hundarna som sover i mitt knä) gratulera Ingela och Carina, Knl Al Wathba som blev BIR uppfödargrupp idag med sin fina släthårsgrupp. GRATTIS!!!

Fler bilder kommer snart.

Konditionsträning

2008-07-08T17:37:00.010+02:00

I går fick jag för mig att jogga igen för första gången sedan vårruset, väl ute i elljusspåret blev det dock inte särskilt mycket jogga av. var har den stackars lilla kondis som jag skrapat ihop tagit vägen. Jag börjar misstänka att någon har stulit den, jag tror att det är samma person som stjäl den ena av mina strumpor i tvättstugan. Joggning blev det inte så mycket alltså men en rask promenad blev det i alla fall och det är väl bättre än ingenting.

I dag blev det istället för en elljusspåret en två timmar promenad i skogen där Vega kunde vara lösa mesta dels av tiden, men det märks att hon börjar bli äldre, det är inte lika mycket tokspring längre som det var när hon var unghund, nu vilar hon emellanåt, man skulle kunna säga att hon intervalltränar sig själv. Det är en duktigt hund jag har som läst på så bra om träning så att hon vet hur bra det är att intervall träna.

Imorgon står långpromenad med Madeleine och simning på schema och sen på torsdag blir det skogen igen. Jag måste säga att jag är imponerad över hur fort simningen har gett resultat, man ser för varje gång hur mycket mer hon orkar plaska i vattnet.

Sen i helgen är det äntligen dax Lövudden, med andra ord utställning hela helgen kan knappt bli bättre.

Bilderna är från vår promenad idag och jag måste verkligen skaffa en bättre kamera än mobilen.

2008-07-06T09:29:00.013+02:00

På semestern får man ibland för sig att man ska klämma in så mycket som möljigt på så kort tid som möjligt, varför i hela fridens namn får man för sig det? Men ibland lyckas man allt blir mycket trevligt och inte ett dugg stressigt och så blev det denna vecka.

Efter onsdagen simpass, som gick sådär, så packade vi in oss i volvon och stryde kosan till Stora Mellösa och Katarina. Där vi fick träffa syrran och mamma och de andra vovarna och oj vad larvig Vega blir när hon kommer dit och hon förlitar sig helt på att Hilda ska lösa allt åt henne, det är tur att hon har systeryster.

Dagen efter åkte vi till Maria och hälsade på henne första gången sen hon flyttade ut till Hällabrottet. Jag är inte alls avundsjuk på hennes hus och stora trädgård, inte alls eller ja kanske lite. Vega och jag passade även på och träna lite medan Maria var hos frisören. Vi åkte ut till kapplöpningsbanan och deras utmärkta depå där vi efter uppvärmning i skuggan körde två explosiva starter. Jag la Vega ner i skuggan och gick cirka 75 meter och kallade sedan in henne, och kom det gjorde hon in a flash så att säga. Efter nedvarvning och syreväxling åkte tillsammans med Maria ut till Hällabrottet igen och satt i deras trädgård och snackade skit.

På vägen hem var det sedan prefekt, ljust, svalt och typ ingen trafik kan det bli bättre när man kör bil?

På fredagen var det dax för mer sim och oj vad duktig hon var denna gång. Hon kämpade på så bra i vattnet och jag blev så stolt över min lilla flicka som nästan inte alls slog med frambenen. Mattes duktiga hund!!!

Senare på kvällen hämtade vi Katarina och Elsa som jag skulle gå tillsammans med på World Dog Show i sthlm. Bedömningssystemet var lite annorlunda än man är van vid men med hjälp av Ingela fick jag något så där pelj på det hela. Tack Ingela. Det var trevligt och komma dit och titta på jippot och träffa folk. Särskilt mycket shoppande blev det dock inte, men möjligheterna fanns, men det blev i alla fall recoverfood till Vega till efter lopp, men det var också det enda. BIR på saluki blev Myran, Amiyat Ants in the Pants. Grattis!!!

Idag ligger konditionsträning på schema samt middag med Kattis och Jarmo och i morgon börjar den grymma verklighet, det vill säga jag börjar jobba igen.

Kolla i in min snygga väska son jag köpt.

Spring i skogen, äntligen!!!

2008-06-25T15:16:00.005+02:00

Äntligen!!! I dag var vi och sprang i skogen för första gången sen Borlänge och oj vad kul det var. Jag blev glad i hela kroppen av titta på henne när hon for runt bland blåbärsriset och stenarna. Vega var nog minst lika glad om inte gladare, det bara lyste om henne och hon tog i från tårna när hon sprängde fram i skogen. Tyvärr var bästa lekplatsen torrlagd så den var inte riktigt så kul som den brukar vara. Efter vår springtur bar det i väg till Anna för massage och för första gången så somnade Vega på bordet. På fredag är det dax för sim igen, så vi får se hur det går men det går nog bra.

Midsommarhelgen

2008-06-23T19:17:00.008+02:00

Vi spenderade midsommarhelgen på Vreta camping och firade Bråvikens LC sektions 10 år jubileum. På fredagen var det tipspromenad och grillning på schemat. Tisppromenaden var både svår delvis omöjlig och väldigt rolig. Hela dagen avlöpte mycket bra och vädret var inte alltför illa, det vill säga inte allt för mycket regn och blåst.

Dagen efter var det utställning och jag jobbade tillsammans med Pernilla som ringsekreterare, vi hade två stycken domare Ingela Kyrklund och Iréne Andersson. Ingela Kyrklund dömde whippet, skotskt hjorthund och borzoi och Iréne Andersson, knl C'est Esmera, saluki, galgo español, afghan, sloughi, greyhound och basenji. Eftersom jag själv jobbade så kunde jag inte visa Vega, utan det lämnde jag över till Madde som gjorde det mycket fint. Det var tre tikar i bruksklass som till mattes stolthet vanns av henne, med HP och kritiken: Mycket vacker feminin tik. Vackert huvud och uttryck. Långa vackra linjer, över och under. Bra vinklar fram och bak. Vackra fötter. Rör sig lätt och elegant, aningen slarviga mellanhänder. I bästa tik klassen fick hon dock stryck av både syrran och mamma, och slutade som Bästa tik 3 och BIM-brukshund när hon skulle upp och slåss mot klubbkamraten Dino i BIR-hund. Tack Madde för att du visade henne så fint.

Syster Hilda blev sedan BIR och till sist BIS. Grattis Katarina och Inger!!!

Vega gjorde och sin premiär den helg i barn med hund tillsammans med Maddes dotter Tuva. Tyvärr gick det inte lika bra som när vi tränat hemma, Vega ville till matte och när man är fyra år är det inte så lätt att hålla emot, med hjälp av Katarina och korv så gick det till slut bra och det hamnde på en delad andra (och sista) plats. Men Tuva var glad för hon vann både rosett, godis och två små gosedjur. Bilderna är från när vi tränade hemma i Maddes trädgård.

På söndagen var det sedan LC, många av loppen var kanske inte de mest lyssande, banan var lite i det enklast lagt för många av de rutinerade hundarna som var med, men dagen var inte mindre trevlig för det.

När det gäller Vegas rehablitering har den tagit ett stort steg framåt och hon har nu fått börja lös och vi har även börjat simma. Vi simmade för första gången i torsdag hos Anna på Mälardalens hundcenter och det vore synd att påstå att Vega tyckte om det, men hon var riktigt duktig med tanke på att det var första gången som hon simmade, på fredag ska vi dit igen och simma och vi får väl se hur det går då.

Städa garage

2008-06-01T20:16:00.002+02:00

I dag har vi ägnat oss åt sova, kom hem sent igår och att städa Madde och Chrilles garage där vi ska bygga hundhus, så att jag kan hyra in Vega där om dagarna när jag måste jobba. Medan vi släppande, soppade och bröt med kofoten lå hundarna i varsin biabädd ute i skuggan och ömsom så och ömsom filosofierade eller nått. Dock satt en vattenkran i vägen för våra ursprungliga planer så vi blev tvunga att tänka om, men jag undrar om inte det var en bra sak eftersom jag tror att den lösningen som vi kom fram till nu är bättre än den som var innan. Vi hoppas att hundarna trivs i det när det står färdigt.

Veckan som är framför oss blir tuff med många tidiga morgonar, vet inte vem som tycker mest illa om att gå upp tidigt, jag eller Vega.

Barnvakt

2008-05-31T17:43:00.008+02:00

Vega och jag var barnvakt idag hemma hos Madde och Chrille. Tuva leker att hon är Vegas matte på bilderna och håller på att fixa med mat och annat innan utställning, medan Emil leker med sin traktor.

På kvällen gick jag och Madde sedan ut och lyssnade på Chrille när han spelade på bilklubben. Personligen är jag inget jättefan av den typen av musik, men det var helt okej och vi hade riktigt roligt.

Det kom en bild...

2008-05-28T17:33:00.003+02:00

Mattes prinsessa

Fotograf: Madeleine Hjelm

Återbesök

2008-05-26T17:02:00.005+02:00

Idag har vi varit återbesök hos Anna och glädjande nog så märktes det en klar förbättring vilket kändes skönt. Nu ska vi fortsätta med vilan och massagen hemma tills det är dags för nästa återbesök om två veckor. För att hålla Vega lite på matten under den här tiden tror jag att jag ska prova att spåra henne igen, sist vi provade fanns det inte så stort intresse men nu när hon är så uttråkad så kanske, det är värt ett försök i alla fall. Dax att inhandla lite spårmat och leta upp lite spår mark med andra ord.

Uttråkad hund. Foto: Petra Karlsson

Tanter, target och vila...

2008-05-25T18:40:00.004+02:00

Nu har vi vilat i snart en vecka och Vega börjar bli smått jobbig, hon uppskattar inte riktigt vilan utan skulle nog helst vilja stoja runt en del. I ett försök att tillfredsställa hennes energi, bestämde jag mig för att klicka in en target, som jag sen skulle använda till att lära in andra cirkuskonster med. Trodde jag, ja. Vega tyckte detta var så fullkomligt tråkigt att hon gick la sig i sängen med en stor suck.

På en av våra mycket korta promenader idag så mötte vi på vägen hem några av Vegas favoritpersoner, lite till mattes sorg, tanterna som bor i vår trappuppgång. De tycker väldigt mycket om Vega och Vega tycker väldigt mycket om dem, eller ja hon tycker väldigt mycket om de flesta tanterna. Det är i och för sig trevligt att tanterna tycker om Vega, då klagar de mindre på de enstaka skall hon ger ifrån sig, men ibland har man bara in lust att stå och prata med dem i minst 20 minuter om dit och dat utan man vill bara gå hem, men jag har än så länge inte lärt mig hur jag ska klippa av dem, så jag står där, ler vackert och väntar.

Idag var andra dagen nere i Bosjökloster och Vegas fina syskon gjorde bra ifrån sig även idag. Uno blev fyra i öppen klassen, Hilda femma i championklassen och Melissa vann bruksklassen, blev Bästa tik 3 och blev även BIM brukshund. BIS brukhund blev släthårskompisen Umer. Ett stort grattis till er alla!!!

Kortet är taget i Bosjökloster för två år sen när hela familjen var på plats. Fr. vänster till höger: Morris, Warda, Edwin, Uno, Melissa, Hilda och Vega.

Fotograf: Petra Karlsson

Grattis!!!

2008-05-24T18:08:00.002+02:00

Ett stort grattis till Vegas kullsyskon som gjort en fin fin utställning nere i skåne för domaren Anette Haferi från Schweiz. Melissa kom på reservplats i sin klass, Hilda vann championklassen och blev sedan Bästa tik 3 och Uno blev BIS-brukshund! Grattis till er alla.

På besök hos Anna

2008-05-21T22:11:00.000+02:00

I dag var det dax för besöket hos vår massör Anna (http://www.malardalenshundcenter.se/) för att se hur Vegas vänstra höftböjarmuskel hade klarat tävlingen i helgen. Jag tyckte hon såg lite stel ut på lördagkvällen, men på söndagen tyckte jag mig se att det hade försvunnit. Det hade det inte, så nu är det koppelvila som gäller i tre-fyra veckor, tillsammans med massage och strechning. Vi ska dit på återbesök ett par gånger under denna tiden också så vi hoppas på det bästa och att vi ska kunna starta och göra ett bra EM, men självklart blir det inget LC i Finland som vi hade tänkt. Anna var iallafall positiv, så jag försöker vara det också...

Kvällen fortsatte sedan hemma hos Madde till Vegas stora glädje då hennes stora kärlek i livet var där, Maddes sambo. Hon avgudar marken han går på och ligger helst i hans knä och blir kliad på magen.

Första LC-tävlingen för säsongen!!!

2008-05-19T17:26:00.001+02:00

Äntligen var det dags att äntra fältet, inte en dag för tidigt. Under de tre första tävlingarna denna säsong satt vi hemma med Vega löpte, men nu var löptet över och vi kunde äntligen vara med på fältet. Vi passade även på att hälsa på mamma påvägen upp till Borlänge. Medan Vega låg och laddade i lillebrors säng så passade jag på att vinna Geni gånger två i tävlingen pojkarna mot flickorna.

På lördagmorgon ringde klockan 4:45 och konstigt nog var det inte alls svårt att kliva upp ur sängen, men jag kan inte säga detsamma när det är måndagmorgon och jag ska till förskolan och öppna klockan 6. Nåväl upp i otto och ner med lite frukost och sen var vi på väg till den kallaste och snöigaste LC-tävling som vi varit på. I första loppet blev hon lottad med kompisens kille Timjan (Shirin Roya Zaxire) och de gjorde ett riktigt hyggligt lopp ihop och när de sedan blev ihopparade även i lopp två så gjorde det ingenting, att de kunde springa tillsammans visste ju vi redan. Tyvärr blev det inget cert denna gång, vi hade hoppats på att vi skulle lyckas ta det sista i helgen och därmed bliv champion. Men vi slutade på en 10:e plats istället vilket vi(jag) är nöjd med inte minst med tanke på att hon för några veckor sen gjorde sig lite illa i ett ben, men efter massage och vila blev hon fit for fajt och vi kunde starta.

Vi vill passa på att gratta:
Jenny och Tea som vann
Camilla och Viggo som kompå en femte plats, endast 0.25 poäng från cert
Anna och Rasul och Carro och Timjan som på sina första LC-tävlingar kom på en 9:e respektive 7:e plats.

Efter tävlingen åkte vi hem till min kompis Johanna i Falun och blev bjudna på mycket god mat och sen satt vi och snackade skit hela natten. En riktig toppen kväll med andra ord.